Ledarkrönika: Köparens makt

Jag har läst artikeln "Den dolda handeln" som vi publicerar i dagens tidning. Och blivit nästan mörkrädd. Arg. Äcklad.

Köpare, säljare. Enkelt - kommers, handel. Utbud, efterfrågan.
Eller så inte så enkelt. Tänker på makt.
Säljaren - i det här fallet kvinnan. Har hon makt? De kvinnor jag som läsare möter i artikeln är maktlösa. Vem drar i trådarna, vems fickor fylls med de smutsiga sedlarna? Inte kvinnans. Det här är inte den enda branschen där de stora pengarna inte görs i slutändan av kedjan.
I dagens artikel förklarar en man för reportern att "alla kvinnor jag haft har gjort det här arbetet frivilligt". Han tror säkert så. Inte jag.
Köparen - i det här fallet mannen. Han han makt? I min naivitet svarar jag ja. Som köpare kan vi välja vilken vara vi vill ha. Vi kan också välja att inte köpa.

Som konsumenter väljer vi bort en massa - vi väljer bort produkter som är oetiska, vi väljer bort produkter som belastar miljön, vi skapar medborgarrörelser för bättre miljö och framtid.
Vi pratar om sexhandel som om sex vore en tonfiskburk. Som om sex vore något separat från kropp och själ. En riktigare benämning vore människohandel. Köparen - i det här fallet mannen - köper en människa, en kropp, en själ.

Vem är då köparen i den här handeln? Är det min goda vän? Är det mannen i spårvagnen? Är det den framgångsrika företagaren med fru och tre barn? Är det min kollega? Är det min bror, min man, min svåger?
Forskaren Anna-Maria Marttila har försökt granska den finländska sexköparen. Medeltypen som hon intervjuade var en 38-årig man. En del var gifta, hälften hade barn.

Mannen i spårvagnen stiger av vid Kajsaniemi i centrum av Helsingfors. Antagligen är han på väg till jobbet. Hur ser hans lördagskväll ut? Plockar han upp en människa på Georgsgatan på lördag kväll? Hör han till de köpare som inte valt att välja bort?
Jag hade velat fråga, men är givetvis tyst.