Ny ton i invandringspolitiken
Den nya regeringen fokuserar på andra frågor i invandringspolitiken än den förra. Invandringen ska vara "kontrollerad".
Tonfallet i skrivningen om den blivande regeringens invandringspolitik är ett helt annat än i regeringen Katainens program. I det programmet inleddes stycket om invandringen så här: " Invandrarna är en bestående och välkommen del av det finska samhället."
I det som ska bli regeringen Sipiläs program fokuserar den första meningen på arbetskraftsinvandring som befrämjar sysselsättningen, de offentliga finanserna och internationaliseringen av ekonomin.
Fokuseringen på arbetsrelaterad invandring passar inte bara Sannfinländarna utan också Samlingspartiet, som alltid har betonat den framom humanitära hänsyn.
Ingen förespråkar en totalt okontrollerad invandring men när den nya regeringen skriver att invandringen ska vara "kontrollerad" så ger det en negativ signal.
De tre ässens regering slår också fast att man uppmuntrar till diskussion om invandringspolitiken, men att man inte accepterar rasism. Här syns Sannfinländarnas avtryck tydligt. Partiet brukar ju hävda att frågan inte diskuteras i Finland. Påståendet saknar grund. Visst diskuteras det, även om alla som diskuterar inte vill göra det på Sannfinländarnas premisser.
Också ett annat av Sannfinländarnas återkommande krav återfinns i den skrivning om invandringspolitiken som offentliggjordes i går. Det gäller en oberoende utredning över invandringens kostnader.
Till exempel Statens ekonomiska forskningscentral VATT har gjort utredningar om kostnaderna och forskaren Matti Sarvimäki har också kommenterat Sannfinländarnas egen utredning, som kom strax före valet. Kärnan i Sarvimäkis kommentar är att det är bra med fakta, men att statistiska uppgifter oftast kan användas som argument för vitt skilda meningar.
Den humanitära invandringen får alltså en sekundär plats men det är åtminstone bra att kvotflyktingarnas antal ska hållas på samma nivå som under de senaste åren. Det här är ett klart bakslag för Sannfinländarna. Kvoten har i år och i fjol varit drygt 1 000 mot 750 tidigare, med hänvisning till de enorma flyktingmängder som kriget i Syrien har förorsakat. Enligt Alexander Stubb (Saml), tjänsteförrättande statsminister, bär Finland på det här sättet sitt internationella ansvar. Stubb tog däremot avstånd från EU-kommissionens färska plan att fördela asylsökande jämnare mellan EU-länderna.
Det är positivt att den blivande regeringen uppmuntrar till ökade kontakter mellan finländare och invandrare och vill ingripa mot att unga med invandrarbakgrund hotas av marginalisering. Man fäster även uppmärksamhet vid integreringen av outbildade invandrarkvinnor och vid att barnen ska delta i dagvård. Det är också en bra målsättning att förbättra språkundervisningen och beakta vars och ens utgångsläge.
Finland har redan tidigare stramat till reglerna för familjeåterföreningar och precis som den förra regeringen hänvisar man också nu till EU:s direktiv för familjeåterföreningar. Det innebär att personer som på humanitära grunder har fått uppehållstillstånd får förenas med sin familj enbart om de har ekonomiska förutsättningar att betala för familjens uppehälle. Det är en mycket inhuman klausul som ekonomiskt inte har någon större betydelse.
Tonen är alltså en annan när det gäller invandringen men när det gäller de konkreta försämringarna kunde det ha varit värre.