Nya mätare för det goda
Vi behöver ge ett värde åt sådant som frivilligarbete eller närståendevård. Och åt att det finns barn som har drömmar om framtiden.
Finland placerade sig nyligen tvåa på ett Good Country Index, ett goda länders rankinglista. När vi har blivit alltför inkörda med att skåda in i Finland egen ekonomiska navel, är det bra att se på livet på jorden också med andra mätare.
I över 80 år har nobelpristagaren Simon Kuznets bruttonationalprodukt (bnp), lanserad 1934 efter USA:s depression, varit den förhärskande mätaren. Så är det också nu vid regeringsförhandlingarna i Helsingfors.
Redan i förordet till sin första bnp-rapport visste Kuznets själv att hans "nationalinkomst" ingalunda mätte allt.
Bnp räknar sådant som vapenupprustning och fängelser som plus i produktionen. Bnp mäter däremot inte värdet av en klok utrikespolitik som gör att dessa vapen inte behöver användas; eller av ett tryggt och rättvist samhälle som gör att få sitter i fängelse.
Mera moderna index noterar också annat. GPI ger ett värde åt frivilligarbete, GSDP mäter hur dyr miljöförstöring blir, GNH hur nöjda medborgarna är och SPI vilka möjligheter de ser för sitt liv. Dessutom mäter de resultat av till exempel vård och utbildning, inte hur mycket pengar man satsar på dem.
Med sitt index över "goda länder" ville ekonomisten Simon Anholt visa att man inte behöver hålla sitt nationella betyg för sig själv. I att dela med oss med världen placerar vi oss i klass med Nederländerna, Irland och Schweiz. Vi visar på modeller för jämställdhet. Vi är sjunde bäst av 125 länder i att dela med oss av forskning och teknologi.
Markus Jäntti, finländsk nationalekonom i Sverige, gjorde en beundransvärd manöver i tv nyligen. Som professor i nationalekonomi medgav han som sakkunnig i TV 1:s valdebatt inför någon miljon tv-tittare hur olustigt det var att hans egen genre, ekonomin, har en så stor roll i politiken; "smaklöst hur man numera räknar om människor i pengar".