En rysare och ett jordskalv
Skotska SNP:s framgång i det brittiska parlamentsvalet var väntad. Men de konservativas frammarsch blev en sann rysare.
Premiärminister David Cameron lyckades stärka sitt mandat. Tories lyckades bättre än i det förra valet. Nu har hans parti egen majoritet i Westminster.
Opinionsundersökningarna inför valet förutspådde en jämn kamp mellan Tories och Labour. Men de flesta var övertygade om att tvåpartisystemet i Storbritannien inte längre hade en chans. Vi hade fel.
Av det brittiska parlamentets 650 platser lyckades Tories knipa 331. "Ett strålande prestation. Farväl till opinionsundersökningarna, säg hallå där till ytterligare fem år i regeringen". Ungefär så löd statsminister Alexander Stubbs (Saml) gratulation till Cameron enligt BBC.
För Camerons regeringspartner liberaldemokraterna LDP i den förra regeringen blev valet ett svidande nederlag. Partiet förlorade 48 mandat och Nick Clegg, som samregerat med Cameron, meddelade omedelbart att han avgår. Kanske undrade han i sitt stilla sinne om LDP ändå borde ha valt Labour för fem år sedan. Den gången var LDP valets vinnare och kunde faktiskt välja vilketdera av de två större partierna de ville stödja och samregera med.
Inte för att det gick bra för Labour heller. Också Labourledaren Ed Miliband avgår. En av orsakerna till Labours kräftgång var det skotska nationalistpartiet SNP:s framgång. SNP knep 56 av 59 mandat i Skottland, mest av Labour.
Vad Labouranhängare uppges ha mumlat om i kulisserna är att man borde ha valt Eds bror David Miliband till ledare i stället. David Miliband var tidigare utrikesminister i Gordon Browns Labourregering. Det hade knappast ändå haft någon större betydelse. Den avgörande faktorn var att SNP blev störst i det skotska parlamentet och började driva på rätten att rösta om självständighet. Det blev nej i höstas, men självkänslan stärktes.
Vad betyder då det brittiska valresultatet? Åtminstone kommer regeringen att ordna den utlovade folkomröstningen 2017 om ett brittiskt EU-medlemskap. Sveriges tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt berättade i svensk tv i fredags att han ringt upp David Cameron och att denne försäkrat att han nu kommer att inleda en kampanj för att Storbritannien ska hållas kvar i EU.
Det kan verka förvirrande, men Camerons ursprungliga avsikt med löftet om en folkomröstning var faktiskt att hejda Nigel Farages populistparti Ukip från att öka sin popularitet på bekostnad av Tories. Ukip är det parti som högljutt har krävt Storbritanniens utträde ur EU. Ukip fick 13 procent av rösterna men bara en plats och den gick inte till Farage. Också han har meddelat att han avgår.
Cameron vill säkert ha ändringar i avtalet med EU och frågan är vilket pris EU-medlemmarna är redo att betala för att ha britterna kvar. Ett brittiskt utträde skulle ha stora konsekvenser för EU men också för Camerons ambition att hålla ihop det brittiska samväldet. Även om Skottland hade röstat ja till självständighet i höstas var det klart att skottarna och SNP ville stanna kvar inom EU.
Därför är det möjligt att ett brittiskt utträde ytterligare skulle öka pressen på SNP-ledaren Nicola Sturgeon att ordna en ny folkomröstning.
Sturgeon själv har understrukit att en seger i torsdagens val inte automatiskt bäddar för skotsk självständighet. Men skottarna har varit missnöjda med att de löften som gavs kort före folkomröstningen i höstas inte har infriats.
Det vet Cameron och i ett uttalande genast efter att Tories seger var klar var att försäkra skottarna om det nu var dags att snabba upp de utlovade reformerna. Skräckscenariot från i höstas, att bli den brittiske premiärminister som inte lyckades hålla kvar Skottland, vill Cameron inte att upprepas.
Den brittiska ekonomin är i gott skick och det bidrog till Tories seger. Men det betyder inte att klyftan mellan fattiga och rika har försvunnit eller att landet är enigt.
Trots att Tories har majoritet röstade 63 procent av väljarna på något annat parti. Som det brittiska valsystemet är upplagt gynnas de stora partier på bekostnad av de små. Därför fick bland annat Ukip och De gröna in bara en ledamot var.
Camerons strategi för att hålla Ukip på mattan lyckades med hjälp av löftet att lova en folkomröstning om EU. Han lyckades också måla upp en bild där SNP skulle ha tummen på Labour om Labour vann över Tories men behövde SNP för en majoritetsregering.
Nu måste han göra annat än parera attacker om han vill säkra en enad nation.