Ledarkrönika: Värdigt och tungt
Förra veckan fick vi följa med hur den nya riksdagen organiserade sig. Partiernas nya storleksordning syns förstås genast i fördelningen av olika poster, till exempel riksdagens talmän.
Talmanstrion kommer att ändras när regeringen är klar. Det är praxis att landets näst största parti, under den här riksdagsperioden alltså Sannfinländarna, får talmansuppdraget. Tills vi har en regering är det Centerns ordförande Juha Sipilä som är talman. Det ger honom en formell ställning tills han blir statsminister. Också riksdagens utskott får en delvis ny sammansättning när de som blir ministrar lämnar sina utskottsplatser.
Riksdagens talman är tvåa i republiken Finlands protokollsenliga rangordning, och har alltså formellt den nästhögsta positionen efter presidenten. Talmannen deltar inte i riksdagens omröstningar men leder talmanskonferensen och kanslikommissionen, det vill säga styr riksdagens arbete.
Under de senaste valperioderna har talmannens roll i praktiken ändrats och blivit mer politisk. Tidigare praxis var att talmannen inte synligt tog ställning i politiska frågor. Sauli Niinistö (Saml) var den första talmannen som tog sig en större frihet och Eero Heinäluoma (SDP) fortsatte på samma väg.
Det som inte har ändrats är de processer och ceremonier som följer efter ett riksdagsval.
Riksmötets öppnande är en ceremoni, som visserligen nu hölls på en annan plats, i Finlandiahuset, men annars följer invanda mönster. Det är ett av de få tillfällen när presidenten besöker riksdagen och håller ett tal till riksdagsledamöterna. Talmannen besvarar talet för riksdagens del. Det är högtidligt och formellt, bokstavligen ända ut i fingerspetsarna eftersom klädkoden är strikt. Mörk kostym för män, för kvinnor fin kvällsklänning, elegant byxdräkt eller kvällskjol med jacka i samma material. Inga bara axlar eller kortkorta kjolar, alltså. De flesta kvinnor klär sig också i mörka toner, även om det strängt taget inte måste vara så.
Det handlar om att skapa en värdighet, som i sin tur understryker det folkvalda parlamentets betydelse.
Det kan verka uppstyltat och onödigt stelt men ceremonierna och deras strikta protokoll skapar kontinuitet och understryker betydelsen av de uppdrag som riksdagsledamöterna och ministrarna har fått. De företräder inte bara sig själva och sitt parti utan folket och republiken.
Också protokoll och statliga ceremonier måste kunna leva med och förändras i tiden. Och värdigheten kräver minsann annat än mörka kläder av våra politiker.