Klokt att ta det lugnt
Det kommer att dröja innan man vet om det var en främmande ubåt som kränkte finskt territorium eller inte.
Det spända läget mellan Ryssland och Väst tog sig minst tre uttryck denna vecka.
I Finland beslöt marinen att utan dröjsmål gå ut med fakta, låt vara rätt njugga, men i alla fall. Agerandet har mottagits positivt och motiverades också av marinen med att man ville vara öppen.
Det var klokt, eftersom alternativet hade varit ett onödigt hemlighetsmakeri. Onödigt, helt enkelt för att det närmast handlade om tekniska saker – hur de så kallade varningsbomberna fungerar – och en tidslinje för vad som hände när.
En gammal sanning är att den hemlighet som man talar om öppet bevaras bäst. Det vill säga, om man ger ut vissa fakta är det lättare att låta bli att tala om det man av någon anledning vill hålla hemligt.
När det gäller vad en varningsbomb är och hur den fungerar var det ytterst viktigt att syftet blev klart: det handlar om en signal, inte om avsikten att skada eller eliminera.
Ordet bomb är nämligen så laddat att det knappast förvånar att det omedelbart klättrade upp i rubrikerna både i väst och i öst.
Sveriges reaktion måste ses mot bakgrunden av att svenskarna själva jagade ett oidentifierat undervattensobjekt för inte så länge sedan. De alternativ man då nämnde var att det handlade om en främmande ubåt eller någon form av signalspaning.
På presskonferensen i Finland i tisdags nämndes också andra alternativ än en ubåt.
Sveriges regering nåddes av nyheten om upptäckten i de finska vattnen medan man diskuterade den nya försvarsredogörelsen. Så småningom får vi väl se om och i så fall hur den politiska viljan till ett stärkt försvarssamarbete med Finland påverkas av detta.
En viktig aspekt som försvarsminister Carl Haglund (SFP) och hans svenske kollega Peter Hultqvist betonade i februari när rapporten om ett fördjupat samarbete offentliggjordes var att ytterligare förbättra utbytet av underrättelseuppgifter och informationsgången mellan militära myndigheter i Finland och Sverige.
Det handlar om fredstid och, om man så vill, en förbättrad beredskap för att bilda sig en korrekt bild av läget.
Än så länge är det inte klart om det handlade om en ubåt och varifrån den i så fall kom. Ett viktigt påpekande i en nyhetssändning på tv var också att flera länder har ubåtar från samma tillverkare. Det betyder att märke och typ inte nödvändigtvis avslöjar vilken främmande makt det handlar om.
Ryssland är en mästare på att vinkla och förvränga information. Ett uttryck för detta var när ryska medier påstod att Haglund hade sagt att det handlade om en rysk ubåt. Det har han inte sagt.
Uppgiften var alltså lika förvrängd som Haglunds namn (han kallades nämligen Haglung) så i normala fall hade man bara kunnat le åt alltsammans.
Men Rysslands agerande och val att isolera sig i kombination med att många viktiga ryska medier är högtalare för den propaganda Kreml lägger ut gör det bekymmersamt att bara rycka på axlarna. Också Rysslands sätt att hantera saken skvallrar om förändringarna i Östersjöområdet. När medierna häcklar Haglund så är det för att Kreml gör det.
Kärnan i det hela är ändå vilket resultat man kommer fram till när det insamlade materialet väl har analyserats. Frågan om vad det var som gav upphov till operationen till havs i början av veckan, inklusive nödvändigheten att avfyra en varningsbomb, måste i sinom tid få ett svar.
Till dess är det viktigt att ta fasta på de fakta som finns. Utan att överreagera eller bagatellisera.