Skilda världar
En vecka går snabbt. Veckan efter riksdagsvalet har varit fylld av reflektioner. Många har skrivit om tudelningen av landet.
Mest känslor väckte intervjun med skådespelaren Krista Kosonen i Helsingin Sanomat i början av veckan. Hon sade att valresultatet – med Centern och Sannfinländarna som segrare – inte representerar hennes Finland.
"Man lever kanske själv i en motsvarande helsingforsisk kulturbubbla. Jag känner ingen som skulle ha röstat på Sannfinländarna", sade hon.*
Sebastian Tynkkynen. ordförande för Sannfinländarnas ungdomsförbund, reagerade med ett öppet brev till Krista Kosonen.
"Har du funderat över varför du inte har någon i den bekantskapskrets som röstar på Sannfinländarna? Kan det bero på att ingen vågar medge att de röstar på Sannfinländarna", undrade Tynkkynen.
Också i andra sammanhang har tudelningen av landet blivit tydlig.
SFP-stjärnskottet, nyvalda riksdagsledamoten Joakim Strand från Vasa levererade sin version:
"Det finns många medeltidsfilosofer innanför Ring III som vill stöpa hela landet i samma form", dundrade han.
Den här tudelningen av landet syns också i SFP:s valresultat – även om just den aspekten fått mindre uppmärksamhet än de färgstarka citat som sprids i sociala medier.
Svenska folkpartiet gjorde sitt bästa val sedan 1991 och fick drygt 17 000 röster mer än i riksdagsvalet 2011. Partiordföranden Carl Haglund gjorde ett strålande val. Han fick mer än 21 000 röster och slog därmed Pär Stenbäcks 32 år gamla rekord.
Carl Haglunds personliga popularitet förklarar en stor del av framgången för SFP i Nylands valkrets, där partiet fick 8 000 röster mer än för fyra år sedan. Glansen spillde också över på Helsingfors valkrets, där partiet fick 4 000 röster mer än 2011. Något nytt mandat lyckades SFP inte erövra i huvudstaden.
Valresultatet ger SFP anledning att reflektera över tiden efter 1991.
1990 valdes Ole Norrback, som första österbottning, till ordförande i SFP. Han efterträddes av Jan-Erik Enestam (Västanfjärd) och Stefan Wallin (Vasa/Åbo).
Tyngdpunkten i SFP har med åren gradvis förskjutits från Helsingfors till Vasa och Åbo. Helsingforsborna och nylänningarna har skyllt på demografin när de i val efter val tappat mark.
Men med Carl Haglund som ordförande har tydligen någonting hänt. SFP:arna i huvudstadsregionen har fått självförtroendet tillbaka. Tydligen behövde de en partiordförande med utpräglat urban profil för att på nytt våga tro på partiet.
Det blir intressant att se om det här också återspeglar sig i den politik SFP för.
FOTNOT: I en tidigare version var citatet av Krista Kosonen felöversatt. "Kanske lever jag i en helsingforsisk kulturbubbla eftersom jag inte känner någon som skulle ha röstat på Sannfinländarna", stod det i den tidigare versionen.