Grundlagsutskottets avgörande roll
Det är glädjande att den nya riksdagen har fler svensk- och tvåspråkiga riksdagsledamöter än den förra.
I andra partier än SFP finns det alltså riksdagsledamöter som är svenskspråkiga eller har en klart tvåspråkig identitet. Det är glädjande eftersom det innebär fler beslutsfattare som har en insikt i och därmed förhoppningsvis en förståelse för vårt lands tvåspråkighet och vad det i praktiken innebär för beslutsfattandet.
De partier som får ny svensk förstärkning är Centern med Anne Berner, Samlingspartiet med Harry Harkimo och Vänsterförbundet med Li Andersson från Åbo. Särskilt för Centern är situationen ny. Nästan alla andra partier har också tidigare haft tvåspråkiga ledamöter. Till dem hör KD:s Peter Östman och Sannfinländarnas Mika Raatikainen, som kom in som suppleant 2014.
Men valet innebär också bakslag med tanke på engagemang för svenskan och tvåspråkigheten. Till dem hör att Kimmo Sasi (Saml) överraskande föll ur riksdagen och att Johannes Koskinen (SDP) valde ett annat jobb.
Koskinen ledde riksdagens grundlagsutskott den senaste perioden, Sasi har länge varit medlem eller suppleant. Det här utskottet har en särskild betydelse i och med att det tolkar grundlagen. Jacob Söderman (SDP) och Kimmo Sasi spelade en avgörande roll under perioden 2007–11. Då slog utskottet fast att Karleby i den regionala statsförvaltningen inte kan hänföras till det finskspråkiga Uleåborgsdistriktet, vilket Centern jobbade hårt för i Vanhanen-Kiviniemis regering.
Utan att förringa de övriga utskottens betydelse står det klart att det nya grundlagsutskottets medlemmar har en särskild betydelse för svenskan och tvåspråkigheten. En representant för svenska riksdagsgruppen kan inte göra så mycket utan stöd från andra.
Förhoppningsvis fortsätter också traditionen med rundabordssamtal mellan riksdagspartierna om tvåspråkighetsfrågor. Det senaste har handlat om vårdreformen med betoning på särlösningar för Kårkullas del.