Inga löften, men samförstånd
Magert resultat av mötet mellan Tsipras och Putin, men de politiska signalerna är tydliga.
Ryssland lovade inte att betala Greklands skulder, inte heller att undanta Grekland från handelsembargot mot EU. Men det viktigaste var inte det konkreta utfallet av mötet, det var de politiska signaler som de båda ledarna förmedlade.
Det finns en gammal gemenskap mellan Ryssland och Grekland. Den bottnar inte minst i den gemensamma ortodoxa tron. Den är ett starkt inslag i skapandet av en ryskdominerad politisk och kulturell sfär som en motvikt till EU:s liberala, västliga värderingar.
Alexis Tsipras är naturligtvis inte den enda EU-ledaren som har besökt Ryssland sedan krisen i Ukraina utlöste de ömsesidiga sanktionerna och frös ned relationerna mellan västvärlden och Ryssland.
Också andra ledare, till exempel president Sauli Niinistö, har försökt öppna dialogen med Ryssland. Men de har betonat att de stöder EU:s linje, och de har kritiserat Rysslands agerande i Ukraina.
Tsipras upprepade det han tidigare har sagt, att sanktionerna är ineffektiva och kan leda till ett nytt kallt krig. I de samstämmiga rapporterna från mötet finns ingen kritik mot Rysslands agerande i Ukraina.
Många EU-ledare är kritiska till sanktionerna. Men det är en sak att argumentera emot dem vid EU:s interna förhandlingar, en annan att kritisera dem i landet som de är riktade mot.
Alexis Tsipras spelar farligt om han låter Grekland bli en bricka i Rysslands spel för att splittra och försvaga EU.
Ryssland har inte resurser att dra Grekland på det torra, men Tsipras har tydligen inte dragit några slutsatser av att stödet till Grekland väcker allt större motvilja bland både väljare och politiker i EU.
Vid EU:s toppmöte i månadsskiftet juni-juli tas sanktionerna till ny prövning. Det troliga är att de förlängs, att Ryssland skulle retirera i Ukraina är inte i sikte.
Ett par dagar senare löper tiden ut för den senaste förlängningen av Greklands återbetalningsplan till EU. Det är en av EU:s offentligaste hemligheter att Grekland behöver ett nytt stödprogram. Sanktionerna kräver enhällighet, och Grekland har naturligtvis rätt att fälla dem.
Men att EU efter en sådan manöver skulle sy ihop ett nytt, och mycket impopulärt stödpaket till Grekland är inte särskilt sannolikt, allra minst eftersom Tsipras regering hittills inte har gjort annat än spelat tid för att inte behöva sätta in de åtgärder som man har lovat för att sanera landets ekonomi.
Greklands ekonomi har bara försämrats, trots att landet i går betalade den förfallande avbetalningen till Internationella valutafonden.
Grekland konfronterar Tyskland med helt orealistiska krav på skadestånd för den nazistiska ockupationen under andra världskriget. Samtidigt öppnar Grekland dörren på glänt för ett politiskt och ekonomiskt närmande till Ryssland trots att det bryter mot EU:s hantering av krisen i Ukraina.
Fortsätter landet på den linjen blir det allt svårare att göra upp ett nytt stödprogram när det nuvarande löper ut. Då kommer utträdet ur euron allt närmare.
Följande fråga är om Grekland efter det kan fortsätta som medlem i EU, och i så fall på vilka villkor.
De enda som vinner på en sådan utveckling är de krafter som målmedvetet arbetar för att försvaga unionen.