Olika syn på nedskärningarna

Det utbröt en liten samhällsekonomisk debatt då ekonomiprofessorn Pertti Haaparanta i söndags sade att den ekonomiska diskussionen är ointellektuell och saknar rationella slutledningar. Haaparanta vände sig framför allt mot kravet att den offentliga ekonomin måste anpassas genom kostnadsminskningar. 

Haaparanta skriver ut rakt motsatt recept: den nya regeringen borde stimulera, öka utgifterna och sänka skatterna. Ekonomin har stramats åt sedan 2009, och det har bara ökat skuldsättningen.
Framför allt borde man låta bli att röra inkomstöverföringarna, ingen talar om de negativa konsekvenserna av nedskärningarna, sade Haaparanta.
"Helt fel signaler", sade Nordeas chefsekonom Aki Kangasharju en dag senare. Han menade att Finlands ekonomiska kris inte beror på konjunkturerna utan har strukturella orsaker.

I går gav Löntagarnas forskningsinstitut PT ut en prognos som försiktigt stöder Pertti Haaparantas syn. PT, med rötterna i arbetarrörelsen, varnar för att allför stora nedskärningar stryper tillväxten. Om den offentliga ekonomin minskas med 2,1 miljarder euro stannar tillväxten nästa år vid 0,6 procent i stället för 1,6 procent.
PT bedömer att den strama finanspolitiken och den väntade tillväxtökningen redan nu trycker ned underskottet i den offentliga ekonomin från 3,4 procent i fjol till 2,8 procent i år och 2,2 procent nästa år.
Då ligger Finland igen inom den ram på 3 procent som EU:s stabiliseringsmekanism tillåter, utan att behöva ta till ytterligare nedskärningar som försämrar sysselsättningen.

PT förutspår att Finlands ekonomi växer med 0,8 procent i år och 1,6 procent nästa år. PT är mer optimistiskt än ekonomiska forskningsinstitutet Pellervon tutkimus, som står nära andelsrörelsen.
Pellervo tror att ekonomin växer med 0,4 procent i år och 1,4 procent nästa år. Också Pellervo varnar för alltför snabba och kraftiga anpassningsåtgärder, men håller med om behovet.
De båda institutens bakgrundskrafter bildar en slags rödmyllebas. Då kan man kanske se rekommendationerna som en signal om att en center-vänsterregering inte skulle skära lika djupt i statsekonomin som Samlingspartiet, som ju på stående fot ställde sig bakom Finansministeriets krav på en sex miljarders anpassning.

Finlands bank bedömde i går att den europeiska centralbankens åtgärder för att motverka deflationen och stimulera kreditgivningen har stärkt den ekonomiska återhämtningen i euroområdet. Också det sjunkande oljepriset förbättrar utsikterna för de oljekonsumerande länderna.
Finlands banks försiktigt positiva syn stöds av det senaste inköpschefsindexet från Tyskland.
Indexet är en snabb mätare på konjunkturutvecklingen, och det visar att både tjänstesektorn och tillverkningsindustrin i Europas största ekonomi nu väntar tillväxt. I hela euroområdet är inköpschefsindexet det högsta på 46 månader.

Det här tåget måste den finländska exportindustrin komma med på.
Men företagen måste själva se till att de är redo att möta en hungrigare exportmarknad. Därför borde investeringarna som höjer produktiviteten när efterfrågan tar fart redan vara gjorda.
Att vänta tills konkurrenskraften återställs genom långsamt verkande samhällsekonomiska beslut tar alltför lång tid.