Ännu en tidsfrist för Grekland

Den nattliga överläggningen mellan Grekland och EU ger en känsla av något som har hänt förut.
Också resultatet av samtalen känns välbekanta, det handlar mest om ord, inte om konkreta åtgärder.
Och eftersom så mycket känns välbekant är det svårt att tro att Grekland nu verkligen verkställer de reformer man kom överens om i februari, då eurogruppen beslöt att förlänga låneprogrammet.
Om de tidigare mönstren håller i sig ger premiärminister Alexis Tsipras ett budskap med annan klangfärg hemma i Aten.

Tsipras och hans parti Syriza byggde sin valseger på ett motsatsförhållande mellan Grekland och de institutioner som finansierar landet. Villkoren för låneprogrammen uppfattades som ett förödmjukande förmynderskap, symboliserat av Angela Merkel.
Men stödprogrammen och kraven på genomgripande reformer beror på skuldsättningen som med bred marginal överskrider Greklands ekonomiska bärkraft.
Den tidigare svenska statsministern Göran Perssons sentens "den som är satt i skuld är inte fri" är tydligen inte översatt till grekiska.

Det konkreta innehållet i överenskommelsen från februari ändrades inte. Grekland ska leverera en lista med ekonomiska reformer innan följande lånerat betalas ut.
Greklands ekonomiska läge är akut, en del uppskattningar är att statskassan töms någon gång nästa månad. Osäkerheten har lett till kapitalflykt, under den gångna veckan var uttaget från grekiska bankkonton det högsta sedan februariöverenskommelsen.

Men Tsipras som vann valet genom att säga nej till åtstramningarna har svårt att få parlamentet bakom nya reformer med rötterna i Bryssel.
Han har redan tagit strid med EU-länderna genom att använda intäkterna från privatiseringar till sociala program och inte till att sköta lånen. Parlamentet godkände också utan att konsultera Bryssel en ny lag om humanitär hjälp till de fattigaste.
Frankrikes president François Hollande kommenterade torrt att det inte är fel att regeringen hjälper de fattiga, men EU vill att regeringen också ska se till att de rika betalar skatt.

Samtidigt har tonen mellan Grekland och Tyskland blivit allt fränare. Yvig retorik kännetecknar den politiska jargongen i Grekland, men ansvarskännande grekiska politiker borde inte underskatta den effekt demoniseringen av Tyskland och Angela Merkel har på den tyska allmänheten.
Majoriteten av tyskarna vill att Grekland lämnar euron, och blir den opinionen tillräckligt stark kan den tyska regeringen inte ignorera den. Ett nej till stödet till Grekland kan vara en valvinnare för många europeiska partier.
Alexis Tsipras gör ett misstag om han tror att en politisk strategi som biter på väljarna i Grekland också fungerar i Bryssel.

Nu tickar ytterligare en tidsfrist, preciserad till "de närmaste dagarna", mot sitt slut. Samtidigt ser det ut som om Alexis Tsipras håller på att pröva ut en plan B ifall stödkranen från EU stängs. Den handlar om att söka stöd från Ryssland.
Att splittra EU:s front är en viktig del av Rysslands strategi för att hantera krisen efter Krim och kriget i Ukraina. Trots den ekonomiska krisen är Ryssland  antagligen redo att betala ett gott pris för att få en lojal talesman, som dessutom är medlem i Nato, på EU:s toppmöten.

Med tanke på den växande spänningen i Europa är en sådan förändring av den strategiska balansen mellan EU och Ryssland ett hotfullare scenario än vad ett grekiskt euroutträde skulle vara – och det är illa nog.