Valkampanj på upploppet
Kandidatnumren är utdelade och valkampanjen i gång. De första partiledardebatterna visar hur spänd stämningen är.
Under en dryg vecka har vi förutom Helsingin Sanomats månatliga mätning av stödet för partierna också fått en mätning som visar vilka partier folk helst vill se i regeringen.
Det är inte överraskande att Centern backade lite i HS-mätningen. Partiet leder ändå med nästan tio procentenheter. De tre följande befinner sig i en klunga inom ramen för felmarginalen. SDP var knapp tvåa, Samlingspartiet trea, båda med knappa 17 procent. Sannfinländarna landade med drygt 15 procent som fyra men med en uppåtgående trend.
Följaktligen är Centern också det parti som är populärast som regeringsparti i den kommunala utvecklingsstiftelsens mätning, utförd av TNS Gallup. Det är intressant att se hur regeringspreferenserna har förskjutits sedan sommaren. Ännu i somras var en borgerlig regering det populäraste alternativet – nu har en rödmylleregering med Centern och SDP det största stödet.
60 procent av väljarna vill att Centern sitter med i nästa regering och 51 procent stöder SDP. Samlingspartiet samlar 34 procent och Sannfinländarna 30 procent och kommer alltså långt efter de två i täten. Sedan sommaren har Samlingspartiets regeringsstöd sjunkit med tolv procentenheter. Det är anmärkningsvärt. SFP är det enda parti utöver Samlingspartiet som nu har ett lägre stöd som regeringsparti än i somras.
Onsdagens två olika partiledardebatter visade att läget inför valet är spänt. Det finns allt skäl att lyfta på hatten för Alexander Stubb och hans parti att man utan att synligt darra på manschetten fortsätter att profilera sig som ett högerparti, som till exempel i MTV:s partiledardebatt på onsdagskvällen. Samlingspartiet ser ut att vara ganska ensamt i sin vrå på högerkanten men det är fint att partiet tydligt för fram sina värderingar. Det hjälper väljarna när skillnaderna är klara.
Debatten om statsministerns roll i EU-politiken väckte uppmärksamhet eftersom Centerns Juha Sipilä inte deltog och eftersom partiets riksdagskandidat Olli Rehn, som fått löfte om en publikkommentar, marscherade ut mitt i debatten. Centern hade försökt få arrangörerna att acceptera Rehn i stället för Sipilä. När det inte lyckades anklagade före detta kommissionären Olli Rehn EU-kommissionens representation i Finland, som var en av debattens arrangörer, för inblandning i den finländska inrikespolitiken. Det är en hård anklagelse, som representationen bestämt har avvisat.
Det är svårt att förstå varför Sipilä prioriterade bort EU-debatten. EU-politiken hör ju till statsministerns viktigaste ansvarsområden. Arrangörer som är måna om att ordna sin debatt på högsta möjliga nivå har en svår balansgång – godkänner man en enda ersättare har man mycket snabbt en debatt utan en enda partiledare. Å andra sidan är det inte korrekt att hota med läckor till offentligheten, som Juha Sipilä hävdar att arrangörerna hade gjort.
Olli Rehns utmarsch såg illa ut. Hans släng att tidpunkten dikterades av den sittande statsministerns tidtabell, inte den blivandes, är arrogant. Vi har bara en statsminister. Valet är först om en månad. Den goodwill Centern och Juha Sipilä har lyckats skapa går snabbt att rasera med sådana här fasoner.
Partiledardebatterna, som kommer att avlösa varandra, visar också väldigt tydligt hur kvinnorna har mist sina positioner på den högsta politiska nivån. Päivi Räsänen (KD) är ensam kvinna – och samtidigt den enda partiledare som är kvar av sextetten som bildade regeringen 2011.