Lång anpassning väntar Finland
Borg och Vartiainen pekar på problemen. Men går det att nå en samsyn om lösningarna?
Sverige har obestridligt klarat sig mycket bättre än Finland efter finanskrisen 2007.
Det var en utgångspunkt när statsminister Alexander Stubb i höstas beställde en ekonomisk rapport av Sveriges tidigare finansminister, moderaten Anders Borg. Borg bad Juhana Vartiainen, direktör för Statens ekonomiska forskningscentral, att bli medförfattare.
För några dagar sedan kom Juhana Vartiainen ut ur sitt socialdemokratiska skåp och meddelade att han ställer upp som riksdagskandidat för Samlingspartiet.
Det ger rapporten en klarare partipolitisk kontext än vad Stubb avsåg när han beställde den.
Men det är ändå orätt att avfärda den som ett högerpolitiskt valmanifest.
Rapporten innehåller många element som ingår i det traditionella finländska treparts- och konsensustänkandet.
Finland lever i en öppen marknadsekonomi där den globala konkurrensförmågan i sista hand bestämmer vilken nivå vår välfärd kan ha. Gränserna för löne- och kostnadsutvecklingen sätts av den konkurrensutsatta exportsektorn, och de gäller för hela samhällsekonomin.
Så här har Sverige tänkt i decennier, modellen ifrågasätts varken av borgerliga eller socialdemokratiska regeringar.
Problemområdena är välkända.
Kostnadsnivån i Finland är närmare 20 procent högre än i de viktigaste konkurrentländerna. Det, i kombination med svag efterfrågan, har försvårat exportindustrins möjligheter att vinna marknadsandelar som kunde kompensera förlusterna när elektroniken och träförädlingen rasade.
De senaste årens låga löneförhöjningar har inte ökat konkurrenskraften, de har närmast gjort att skillnaderna inte har blivit ännu större, menade Anders Borg.
Sysselsättningsgraden är låg. Finländska män börjar lämna arbetsmarknaden redan vid 55 års ålder, medan cirka 70 procent av de svenska männen jobbar mellan 60 och 64. Finländska kvinnor i barnafödande ålder arbetar i betydligt lägre grad än svenska kvinnor i samma ålder.
De här "reformfronterna" erbjuder ett viktigt arbetsfält för beslutsfattarna under de kommande åren, säger rapporten.
Borg och Vartiainen vill bland annat slopa den så kallade pensionsslussen för äldre anställda. De vill också bli av med systemet med alterneringsledighet.
De medger ändå att slopad pensionssluss kräver förändringar i arbetsgivarnas löne- och personalpolitik.
Kritiken mot alterneringsledigheten motiveras med att systemet inte har förbättrat sysselsättningen. Men de tar inte hänsyn till att ett sabbatsår i stället kan bidra till att förlänga tiden i arbetslivet.
För att Finland ska komma ifatt konkurrentländerna krävs bland annat en lång period, rapporten talar om tio år, med ytterst låga löneförhöjningar. Om ekonomin stabiliseras finns det ändå ett visst utrymme för skattesänkningar som kan stöda köpkraften. Anders Borg noterade vid presskonferensen att Finland beskattar låg- och medelinkomsttagare betydligt strängare än till exempel Sverige.
Utvecklingen på arbetsmarknaden är avgörande för en återhämtning. Borg och Vartiainen betonar att systemet med centrala avtal är en stark resurs. De accepterar inte arbetsgivarnas linje att företagsvisa löneavtal skulle höja produktiviteten, men talar ändå för decentraliserad lönesättning med klara spelregler.
Fackcentralen FFC:s ordförande Lauri Lyly noterade genast att rapporten ökar förståelsen för trepartsöverenskommelserna.
Det ger vid handen att Borgs och Vartiainens problembeskrivning innehåller element som de samhällsekonomiska aktörerna kan enas om.