Dyra och sköra plattor

Grundskolan är gratis, och undervisningsmaterialet, böcker, häften, pennor och annat som behövs i undervisningen är också gratis. Men när skolorna följer den digitala trenden och förser eleverna med pekplattor kan det bli problem.
Vad händer om den dyra plattan ramlar i golvet och går sönder? Vem betalar?

Raseborgs bildningschef Robert Nyman är tydlig: plattorna är stadens egendom och hemmen ansvarar för att de hålls i skick, sade han i VN den 6 mars.
Frågan problematiserades i Hangö där en elevs Ipad ramlade i golvet under en lektion. Skolan ville att hemmet ska ersätta plattan, föräldrarna ansåg att det var en olycka och inte avsiktlig skadegörelse och ville inte betala. Efter diskussioner tog skolan tillbaka ersättningskravet.
Om skolan väljer att använda ett så dyrt läromedel måste kommunen också acceptera en ekonomisk risk. En surfplatta är många gånger dyrare och mycket skörare än en lärobok, som inte blir oanvändbar av att falla från pulpeten eller slängas runt i en skolväska.

Man kan inte lägga ett större ansvar på en sju-åttaåring än vad barnet rimligtvis klarar av. Marginalen för misstag och olyckshändelser måste vara rejält bredare än vad den är för vuxna som handskas med kommunens egendom.
Kommunerna brukar vanligen inte försäkra föremål i skolorna, men då man övergår till individuella läromedel som kostar flera hundra euro vore det kanske skäl att utreda försäkringspraxisen på nytt. Kommunen kan ju inte räkna med att föräldrarnas hemförsäkring ska stå för notan om olyckan är framme. 
Hangö skaffade plattor med bidrag från den lokala sparbanksstiftelsen. Men pengarna räckte inte till skyddsfodral, så de saknas.
Men om en utomstående är så generös att den betalar plattorna så måste väl mottagaren åtminstone ha råd med skyddsfodralen. Så mycket ansvar måste nog staden ta för sin egendom.