Ledarkrönika: Kultur i bussen
Nyheter är ofta tråkiga. Medierna får därför kritik för att vi berättar bara negativa saker. Det ligger något i kritiken, men dessvärre är en definition av en nyhet att något har hänt eller förändrats snabbt eller dramatiskt. Då platsar inte små framsteg särskilt bra. Inte heller långa processer, hur dramatiskt slutresultatet än är. Det här är något vi journalister får kämpa med varje dag.
Nu vill jag i alla fall lyfta fram en god nyhet.
I år experimenterar Helsingfors stads trafikverk HST med något man kallar konstlinjen. Det betyder att konst och musik på metrostationerna, i tågen och på spårvagnarna. Ett mycket välkommet projekt, som har startas för att trafikverket i år firar 70 år.
HBL skrev om Överraskningsbutiken (26.2) vid Hagnäs metrostation men det blir fler överraskningar. Bachs musik i metron, teaterkonst i metrostationen i Gårdsbacka, metrobibliotek i maj.
Jag hoppas innerligt att projektet inte skulle sluta efter jubileumsåret. Jag hoppas också att det inte ska begränsas till HST och spårtrafiken utan att det kan utvidgas till bussarna, närtågen och hela regionen.
I Stockholm har det redan länge funnits poesi i tunnelbanan. Det är ett mycket fyndigt och lämpligt sätt att föra fram dikter. Många upplever att dikter är svåra att förstå men just därför är det en så bra idé att föra ut dem till ett utrymme där människor vistas en viss tid och har behov att fästa ögonen vid något. I dag sitter väldigt många och petar på sina mobiler men en och annan dikt kan ändå få sina läsare. Dikter i metron eller bussen blir dessutom helt fria från sin finkulturladdning. De bara finns där och människor som också finns där kan ta emot dem på sitt eget sätt. Som med all litteratur och annan kultur tar varje läsare, åhörare eller tittare emot ett helt eget budskap.
Jag brukar inte läsa mycket dikter. Men jag glömmer aldrig när jag för några år sedan öppnade en bok av Edith Södergran och fick gåshud av att läsa hennes dikt Dagen svalnar (Du sökte en blomma/och fann en frukt./Du sökte en källa/och fann ett hav. /Du sökte en kvinna/och fann en själ –/du är besviken). Just då var jag väldigt mottaglig för just de orden.
I dag överöses vi av kommersiella budskap. Jag förstår att kollektivtrafiken har behov att ta in pengar på reklam. Men ge oss också konst i olika former! Så journalist jag är har jag för länge sedan insett att man hittar de bästa verklighetsbeskrivningarna i konst. Inte i journalistik.