Kardinalfel i vårdreformen

Nästan två tredjedelar, 64 procent, av kommunerna tror att deras påverkningsmöjligheter i de planerade social- och hälsovårdsområdena blir dåliga eller mycket dåliga.
Kommunerna bekymras också av beräkningarna av de ekonomiska konsekvenserna. De visar stora skillnader i utfall, en del kommuner skulle bli tvungna att höja skatteuttaget med mer än fem procentenheter, andra kunde sänka skatten med upp till fyra procentenheter.

Omsorgsminister Susanna Huovinen, SDP, sade inför kommunförbundets årliga ekonomi- och finansieringsforum att det nu är dags att fatta beslut, blir det några kardinalfel får man reda upp dem senare.
Men utgångspunkten måste vara att reformen bereds tills man kan vara rimligt övertygad om att den inte innehåller allvarliga brister.
Eftersom förändringen bland annat betyder att över 200 000 anställda byter arbetsgivare och stora fastighetsmassor får nya ägare finns det knappast någon väg tillbaka när reformen har blivit verklighet.

Vårdreformen innebär att kommunerna förlorar kontrollen över cirka hälften av sina intäkter, de styrs direkt till vårdområdena. Det är ett ingrepp i den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen.
Till det säger reformens förespråkare att avsikten är att trygga medborgarnas likaså grundlagsenliga rätt till god vård på jämlika villkor. Men grundlagen gör ingen prioritering av de båda rättigheterna, de är lika starka.

En annan öppen fråga är reformens inverkan på andra delar av kommunernas verksamhet.
Kommunerna själva är pessimistiska, 64 procent tror att vårdreformen i den föreslagna formen försämrar deras möjligheter att sköta och finansiera sin service.
Oklarheterna är så stora och omfattande att man gott kan kalla dem kardinalfel.
Om grundlagsutskottet kommer till samma slutsats är det svårt att ge klara papper åt lagförslaget.