Tre och en halv tum
Tunneln skulle ha betydelse för mer än bara drömmen om "Tallsingfors".
Den ryske miljardären Arkadij Rotenberg har nyligen fått i uppdrag att bygga en närmare fem kilometer lång bro mellan det ryska fastlandet och den nyligen annekterade Krimhalvön.
Så befästs världens ordning i stål och betong – även om det bör sägas att ett avtal om bron fanns mellan Ukraina och Ryssland redan före dagens konflikt mellan länderna.
På samma sätt får också andra stora byggprojekt ny aktualitet medan världen vrider sig kring sin axel. Till dem hör drömmen om en tunnel mellan Helsingfors och Tallinn som nu har fått sitt pris i en utredning: 9 till 13 miljarder euro.
Tunneln under havet skulle förändra Finlands trafik- och geopolitik. Den skulle via de baltiska länderna förbinda Finland med kontinenten på ett annat sätt än hittills.
En annan liknande infrastruktur är de planerade EU-stödda terminalerna för LNG-naturgas på vardera sidan om viken.
Tallinntunneln hade naturligtvis blivit mindre komplex om inte järnvägens fader George Stephenson på artonhundratalet hade etablerat den märkliga spårvidden om 4 fot och 8 1/2 tum – som av någon anledning blev standard i Europa.
Finlands och Baltikums järnväg är byggd med en annan, mera rättfram spårvidd om fem fot, som var tsartidens ryska standard. De baltiska länderna vill nu slopa dessa få kritiska centimeter och bygga sin Rail Baltica söderut med mellaneuropeisk standard.
Hur det då går när människor och gods ska ner i tunneln i Finland, från vår spårbredd som är en annan, är en öppen fråga. Här gör tre och en halv tum en ovanligt stor skillnad.
Om vi i Finland på sikt går in för att vår Europatrafik går på ett annat spårnät än det som i dag förbinder oss med Ryssland är det också ett led i vår fortsatta integration med väst.
Tunnelprojektet handlar därför om mer än bara en trivsam och snabb tågförbindelse inom den utopiska dubbelstaden "Tallsingfors".