Flödet över Finska viken

Alkoholflödet norrut över Finska viken är ett ekonomiskt bortfall både för handeln och för skattemyndigheterna. Myndigheternas motdrag är att göra privatimporten besvärligare. I somras bestämde tullen att bussresenärer inte längre kan ha sina flytande inköp i bagageutrymmet, de måste personligen bära i land dem. Bilresenärer har inte det omaket, vilket nog verkar diskriminerande mot busspassagerarna.
Tullen har också fått rätt att be resenärer som har med sig mera än det som ingår i EU:s normranson om en förklaring. I fjol fick 4 400 resenärer den här frågan, 310 blev kontrollerade, och drygt 140 fall anmäldes för skattemyndigheterna.

Handeln vill gå en annan väg och jämna ut prisskillnaderna mellan Finland och Estland genom sänkta skatter och genom att låta affärerna sälja starköl. Det går stick i stäv med tankarna bakom förnyelsen av alkohollagen som regeringen lade på is i somras.
För att lägga tyngd bakom sina krav presenterade handeln och bryggerierna i veckan en utredning över hur privatimporten är uppbyggd. Undersökningen bygger på intervjuer med cirka 3 700 passagerare. Jämfört med siffror från Institutet för hälsa och välfärd visar den här utredningen att privatimporten av öl och cider är en tredjedel respektive en fjärdel större.

Över tre fjärdedelar av Estlandsresenärerna bor i södra Finland och en femtedel i västra Finland. Sammanlagt gjorde finländarna mer än 2,5 miljoner resor till Estland i fjol, 80 procent av resenärerna handlade alkohol.
Alternativet till Alko är så lättillgängligt i södra Finland att man kan hävda att monopolet i praktiken har upphävts. Frihandeln har fått finländarna att reagera klockrent som det är avsett: man handlar där varan är förmånligast.

Fem procent av Estlandsresenärerna står för nästan hälften av alkoholinförseln. Det antyder att det finns en svart eller åtminstone grå marknad, där allt som tas in inte nödvändigtvis används för eget bruk. En fjärdedel av resenärerna medgav att de har med sig mera än de tio liter starksprit som normen ger utrymme för, däremot höll sig nittio procent till gränserna för öl och vin, 110 respektive 90 liter.
När det gäller den svarta marknaden är det mest verksamt att sätta in åtgärderna i det skedet där bulkimporten omsätts till minuthandel. Då är det dessutom tveklöst att verksamheten är olaglig. Det krävs förstås ett brett samarbete mellan polis och sociala myndigheter för att komma åt langarna.

När arbetet med den nya alkohollagen avbröts låg tonvikten vid åtgärder som begränsar tillgängligheten. Också nu kräver serviceförbundet PAM att EU ska strama åt privatpersoners rätt att handla alkohol i andra EU-länder.
Men att EU skulle göra ett sådant ingrepp i den fundamentala principen om fri handel är svårt att tänka sig. Det skulle ju vara en protektionistisk åtgärd där medlemsländerna ges rätt att skydda sina egna handelsintressen. Därför är införselnormerna just normer och inte bindande lag. 

Och om man i den folktätaste delen av landet tycker att det är bekvämt och framför allt mycket billigare att handla i Estland är det inte sagt att försvårad tillgänglighet styr konsumenterna åt det håll staten vill.
Just nu går trenden dessutom mot minskad konsumtion. Men om Finlands ekonomi fortsätter att backa och arbetslösheten och de sociala problem som den för med sig ökar så ger det helt säkert utslag också i alkoholstatistiken.