Ledarkrönika: Argentinas öppna sår
Den 18 januari påträffades den argentinske åklagaren Alberto Nismán död i sin lägenhet i Buenos Aires. Det hette först att han hade begått självmord. Nu pekar allt på det handlar om ett mord.
Som i ett trollslag går ridån upp till Argentinas förflutna. President Cristina Férnandez de Kirchner meddelade i måndags att hon upplöser landets säkerhetstjänst och skapar en ny. Det är inte sagt att det är säkerhetstjänsten som står bakom mordet. Men den har ett fruktansvärt dåligt rykte som hänger kvar efter att den ursprungligen civila myndigheten omvandlats till hemlig polis, rena rama skräckapparaten under Argentinas militärstyre 1974-1983.
Ouppklarade mord, tortyrmetoder och försvinnanden under militärjuntans styre utreddes i den så kallade Sabatorapporten i mitten av 1980-talet. Men såren är inte läkta.
Att mordet på Nismán väckt en storm i Argentina handlar om att han dog kort innan han skulle vittna mot bland annat Fernández Kirchner i en rättegång som handlade om vad presidenten, utrikesminister Hector Timerman och flera andra högt uppsatta politiker visste och vet om en förödande bilbombsattack mot det judiska centret AMIA i Buenos Aires 1994. Iran och Hizbollahrörelsen i Libanon sägs ha stått bakom attacken som krävde 85 människors liv och skadade 300. Den politiska ledningen beskylls för att i utbyte mot lukrativa handelsavtal med Iran ha sett mellan fingrarna på saken.
Andra beskyller Nisman för att ha varit alltför involverad med säkerhetstjänsterna i USA och Israel och avvisar beskyllningarna mot presidenten.
Delar av 1970- och 1980-talet är en dyster period i flera sydamerikanska länders historia. Militärdiktaturerna skördade offer i Chile, Argentina och Uruguay. Man vet också att de samarbetade med varandra. I utredningarna som gjordes av Sabatokommissionen skildras hur människor som greps i Argentina slängdes levande ut från flygplan mellan Uruguay och Argentina.
Kuppen i Chile 1973 där den folkvalde Salvador Allende åsidosattes av en militärjunta ledd av Augusto Pinochet nådde över nyhetströsklarna på våra breddgrader. Men sambandet mellan det som hände i Chile och militärdiktaturerna i Argentina och Uruguay var aldrig lika känt och den mån de var det, har det mesta redan fallit i glömska.
Fallet Nismán visar hur djupa såren ännu är, drygt trettio år efter militärjuntans fall. Inte enbart i Argentina, utan i den del av Sydamerikan som kallas Cono Sur.