Åland på väg mot 2020-talet

Lagen om Ålands självstyrelse har omarbetats två gånger sedan den trädde i kraft 1922 och båda gångerna har Ålands rättigheter utökats.
Nu är det dags för en ny revision, Ålandskommittén som tillsattes 2013 med president Tarja Halonen som ordförande gav sitt första delbetänkande den här veckan. Kommittén har en bred sammansättning, alla partier både i riksdagen och i lagtinget är representerade.

Ålands särställning ger ibland upphov till häftiga och inte sällan hätska diskussioner. I Ålandskommitténs rapport syns inga spår av det, texten omfattas av alla utom självständighetspartiet Ålands framtid.
Sannfinländarna som brukar vara mest misstänksamma mot Ålands självstyrelse representeras av Maria Tolppanen som ser positivt på Åland och som medger att hon har lärt sig en del under kommittéarbetet. Hon vill bland annat rätta till missuppfattningen att överföringarna till Åland från Finlands statsbudget skulle vara ett understöd då det ju handlar om en återbetalning till landskapet av ålänningarnas statsskatter. 
Men Maria Tolppanen vill att kommittén i sitt fortsatta arbete ska garantera den finskspråkiga minoritetens rättigheter på Åland. Där sätts konsensusen på prov, landskapet är knappast redo att ge de finskspråkiga en minoritetsstatus som till exempel kunde leda till finska skolor på Åland. 

Högst på Ålands önskelista står ett övertagande av hela beskattningen. Det har hittills bemötts kallsinnigt från finländsk sida. Ålandskommittén öppnar nu dörren på glänt också för det här steget.
Kommittén vill utreda fem olika modeller för att utveckla den ekonomiska självstyrelsen, fullständig skattebehörighet är en av dem. En annan möjlighet är att låta skatterna som samlas in på Åland stanna här utan att ta vägen över statsbudgeten.
Men både president Tarja Halonen och justitieminister Anna-Maja Henriksson är tveksamma, Halonen vill inte att Åland utvecklas till ett skatteparadis likt öarna i Engelska kanalen, och Henriksson menar att det i ekonomiskt turbulenta tider kan vara riskfyllt om landskapet är ekonomiskt helt frikopplat från riket.
Men Åland har inte gett upp hoppet, lantrådet Camilla Gunell, socialdemokrat, säger att konsensus kring beskattningsfrågan är avgörande för kommitténs fortsatta arbete.

Ålandskommitténs attityd är konstruktiv och odramatisk, man identifierar problemområdena och pekar på möjliga lösningar som ska utredas vidare.
En nyckelformulering är att landskapet själv inom självstyrelselagens ram ska få bestämma i vilken takt man tar över ny behörighet av riket. Självstyrelsen ska inte vara definierad en gång för alla, den kan utvecklas dynamiskt i takt med tiden.
Fundamenten rubbas inte, Åland förblir enspråkigt svenskt, ålänningarna fortsätter att vara befriade från värnplikt, självstyrelsen utvecklas och uppdateras, men banden till Finland hålls kvar.
Ser man till de politiska stämningarna på Åland är det också så här ålänningarna vill ha det, Ålands framtid stöddes av knappt tio procent av väljarna i senaste lagtingsval.

Kommittén slår fast att den enda möjligheten för Åland att få en plats i Europaparlamentet är att Finland tilldelas en extra parlamentsplats som viks för Åland. Finland avsätter inte en av sina tretton platser för det ändamålet. Men kravet finns kvar på den åländska agendan, och kommittén håller med om att det är berättigat.