Arktis rycker närmare
För att Nordkalotten ska fungera som gemensamt område för Finland, Sverige och Norge krävs politiska beslut.
Fyra verktyg föreslås för att utveckla samarbetet på Nordkalotten – eller "arktiska Skandinavien" ,som en oberoende expertgrupp valt som gemensamt namn för länen Finnmark, Troms och Nordland i Norge, Norrbotten och Västerbotten i Sverige och Lappland, Norra Österbotten och Kajanaland i Finland.
Expertgruppen bestod av Risto E J Penttilä, verkställande direktör vid Centralhandelskammaren, Magdalena Andersson, landshövding i Västerbotten och Anne Husebekk, rektor vid Universitetet i Tromsø. Rapporten var ett beställningsarbete av de tre ländernas regeringar och presenterades i veckan i Tromsø.
Ett gemensamt regelverk går ut på att röja gränshinder inom områdena arbetsmarknad, socialpolitik och utbildning. Vidare föreslår gruppen en gemensam kompetens- och arbetskraftreserv, i praktiken en gemensam arbetsmarknad för Nordkalotten. Det tredje verktyget är en förutsättning för de andra: en gemensam långsiktig transport- och infrastrukturplan.
Vissa steg har redan tagits. För ett år sedan grundades Gränshinderrådet, ett politiskt organ som ska främja den fria rörligheten för individer och företag i Norden. För ett par veckor sedan inledde Arctic Link en flygförbindelse från Uleåborg via Luleå till Tromsö. Projektet är ett försök och har fem år på sig att göra sig lönsamt.
Projektet har planerats i flera år och en av de ivrigaste initiativtagarna har varit företagssektorn i Uleåborg.
Finansieringen av transport och infrastruktur i de nordliga områdena är på många sätt en utmaning och den största frågan är finansieringen. Expertgruppen uppmuntrar regeringarna i alla tre länder att söka "kreativa" nya lösningar, inklusive hur de norra regionerna kunde kombineras med EU:s Transeuropeiska transportnät.
Här tangerar man det som är kärnan. Politisk vilja och politiska beslut.
Gränsöverskridande servicenät, inklusive hälsovård, sjukhus och en gemensam arbetsmarknad förutsätter politisk vilja. Det gäller också rekommendationen till Finlands regering att verka för att främja undervisningen i svenska inom hela utbildningssystemet, och i synnerhet vid yrkesskolor och yrkeshögskolor.
"Kunskaper i det svenska språket öppnar möjligheter till sysselsättning i ett område som är både geografiskt och ekonomiskt mer än dubbelt så stort som Finland", heter det i rapporten.
Svenskans ställning i Finland är alltså inget särprojekt för en liten språklig grupp inom Finlands gränser, utan ett arbetsredskap i Norden som inte kan ersättas av till exempel engelskan. Ett fönster mot Norden.
Arktiska rådet och dess arbetsgrupper ser experterna som det viktigaste forumet för att hantera arktiska frågor. Till saken hör att de fem nordiska länderna samt USA, Kanada och Ryssland är medlemmar i rådet. Dessutom har sex länder observatörsstatus i rådet.
Det är inte helt oproblematiskt. Fem av de åtta medlemmarna är kuststater och det har funnits ett intresse bland dem att sinsemellan hantera frågor i en inre grupp. Av de länder som representerades i expertgruppen är det bara Norge som har en kust i Arktis.
Ett annat problem är att EU inte har garanterats observatörsstatus. Det ursprungliga hindret var en dispyt med Kanada. Men också efter att den lösts, krävs att alla medlemmar i Arktiska rådet genom konsensus konstaterar att problemet är löst.
Detta har ännu inte skett, främst beroende på Ryssland.
I år tar USA över ordförandeskapet i Arktiska rådet efter Kanada i april och därefter är det Finlands tur 2017. USA:s specialrepresentant för Arktis, amiral Robert J. Papp sade i veckan under Arctic Frontiers konferens i Tromsø att USA betraktar Arktis från Nordpolen och då är det den arktiska oceanen som dominerar.
Ett gemensamt Arktis med ansvarsfördelning länderna emellan blir enligt honom utgångspunkten för det program som USA presenterar i april.
Klimatförändringar och miljöfaktorer brukar noteras i varje ordförandelands program. Men det allt överskuggande är vanligen det den ekonomiska utvecklingen. Som ofta sker på bekostnad av både isbjörnar, sälar och urfolken.
Miljöorganisationer tycker att man borde lämna alla återstående olje- och gasreserver i Arktis i fred. Det kommer inte att ske, den norska regeringen beviljade nyligen nya licenser för att leta efter flera fyndigheter och Ryssland har knappast en tanke på att överge sina planer.