Ledarkrönika: Känsliga beslut
Det ligger kanske något symboliskt i att förslagen som gäller barn och vården av barn i regeringens strukturprogram hör till de allra sista som är oklara. Konkret handlar det om att begränsa den subjektiva rätten till en dagisplats och att dela upp hemvårdsstödet mellan föräldrarna.
Det råder politisk oenighet om särskilt hemvårdsstödet. KD har hela tiden spjärnat emot och trots att partiet har varit tvunget att godkänna förändringen redan en gång sätter Päivi Räsänen sig på tvären. Förhandlingarna fortsätter i morgon och målsättningen är att riksdagen ska få lagförslagen i slutet av veckan.
Ingendera förändringen sparar särskilt mycket pengar – då det gäller hemvårdsstödet räknar regeringen faktiskt med högre kostnader. Det beror på att ingen tror att papporna till alla de över tvååriga barn – för tre år sedan var de ungefär 17 000 – som nu sköts med hemvårdsstöd skulle stanna hemma då mammans stöd upphör. I många fall blir barnen i stället dagisbarn och i värsta fall är deras mammor arbetslösa.
Det kan onekligen låta dumt. Tanken är i alla fall god såtillvida att långa avbrott i lönearbetet hämmar kvinnornas karriärmöjligheter, löneutveckling och kommande pension. Det är också viktigt att papporna sköter barnen och deras vardag. För barnen. Och för papporna. I skilsmässosituationer riskerar uttryckligen de pappor som inte aktivt och konkret har tagit del av barnskötseln lättare förlora kontakten med sina barn. Det är inte bra för någon. Dessutom mår förhållandet mellan föräldrarna bättre när man delar på ansvaret under småbarnsåren. Det kan minska skilsmässorisken.
Ett ännu bättre sätt att stöda både mammans och pappans föräldraskap hade varit att införa den så kallade 6+6+6-modellen för föräldraledigheten. Sex månader för vardera föräldern och ytterligare sex månader som man kan fördela hur man vill.
Många tycker synd om barnen som "måste" gå på dagis. En del har förfasat sig över den subjektiva dagisrätten som gäller också barn med föräldrar som är vårdlediga och hemma med syskon. Men faktum är att dagis är viktigt för barn. Inte tio timmar per dag, men som en del av småbarnsfostran. Det hjälper särskilt barn som annars kan ha svårt när de börjar skolan för problem kan åtgärdas redan på dagis. Nu verkar begränsningen av dagisrätten stanna vid 25 timmar per vecka. Det kan eventuellt medföra onödig byråkrati och i den meningen vara idiotiskt.
Sannolikt blir det en kompromiss och riksdagen får de sista strukturlagarna inom kort. Men alla beslut som gäller barn är känsliga.