Hjortkrock och sagotimmar
Basinformation behöver kommuner och lokalmedia inte dubblera.
Vasabladets förra chefredaktör, en av de mest rutinerade mediegörarna på svenska i Finland, har kontrakterats av Kommunförbundet.
Kommunerna börjar i allt snabbare takt göra media. Camilla Berggrens uppdrag, så här långt bara tidsbegränsat, går ut på att starta ett "kommuntorg" på nätet.
Kommunernas webbplatser är centrala. Den som tänker sig att resa, eller flytta till, säg Jyväskylä, börjar med att googla. Vet hen inte exakt vad hen letar efter är det intuitiva att skriva kommunens namn: jyvaskyla.fi.
Stadens eller kommunens webbplats är ett mål för många; däremot är det knappast där man hänger om man inte måste.
Kommunerna låser om sig, slopar öppna mottagningar och diskar. De får servicekontor och ber oss höra av oss via kontaktblanketter på webben.
Utvecklingen med kommunproducerad media utmanar invanda, klassiska mediers lokal- och kommunjournalistik, i tidningar och radio.
Föredragningslistor, protokoll och planer finns på nätet. Kommuninvånarna hittar själva den information som intresserar dem – även nyheter och konflikter kring det de råkar vara deras, vars och ens fokus: båtplatserna, biblioteket, soptippen.
Att det offentliga tar medias roll är problematiskt av princip. Våra finskspråkiga medier har protesterat mot hur skattefinansierade Yle trampar in på de kommersiella mediernas livsrum och marknad. Nu gör också kommunerna öppet detsamma.
I det lilla svenska Finland vore det klokt att inte göra det här till ett surt revirmarkerande. Bättre då att börja med att se var kommersiella medier, Yle och kommuner kunde samarbeta. Den ekonomiska nyttan på en så här liten pseudomarknad ligger i att alla hittar sitt unika uppdrag i medienätverket.
Det finns ingen journalistisk mångfald att hämta i hur man notisrefererar en hjortkrock i går. Eller i hur man berättar att det är sagotimme på bibban i morgon.