Priskrig om konsumenter
Vår mat har länge varit dyr. Att partihandlarna går in och sänker prisen visar att det finns marginaler att ta av.
I går sänkte SOK priserna på en hel del livsmedel. K-butikernas partihandel Kesko gjorde motsvarande sänkning i november i fjol. Kampen om oss som köper mat och andra dagliga förnödenheter är alltså hård. När vi klarar oss med att betala lite mindre blir vi givetvis glada.
De höga livsmedelspriserna beror åtminstone delvis på att konkurrensen mellan de finländska mataffärerna har varit osund. SOK och Kesko har dominerat marknaden mer eller mindre totalt. Tyska Lidl gjorde entré för tretton år sedan. I början hade kedjan problem med löner och attityden till facket men nu har man anpassat sig både på den punkten och beträffande inhemska varor och kassabandens längd. Lidl har vuxit och tar en allt större del av kakan. Och priserna är låga.
Lokalt har SOK och Kesko varit betydande maktfaktorer i fråga om markplaneringen, alltså var affärerna placeras och vilken annan service som erbjuds på samma plats. En Alkoaffär i samband med matbutiken är som känt en viktig konkurrensfördel. Först på senare tid har Alko etablerats som granne till Lidl.
Arbetslösheten och de usla ekonomiska utsikterna har lett till minskad konsumtion och högre prismedvetenhet. Det är bakgrunden till prissänkningarna. På sikt är också näthandeln ett hot för de etablerade jättarna inom dagligvaruhandeln. Att näthandla färskvaror från utländska företag kan vara problematiskt men med stapelvaror går det bra.
Priskriget visar att SOK och Kesko har haft marginaler som man nu väljer att knappa in på för att klara sig i konkurrensen. Om priskriget går för långt kan konsumenternas glädjetjut ändå fastna i halsen. Vi vill ha inhemska och kvalitativa livsmedel som handhas av en personal med drägliga villkor. Redan nu är det vanligt med deltidsanställda och inhyrd arbetskraft.