Ledarkrönika: När bilden ljuger
Först fotoshoppade en ultraortodox judisk tidskrift bort alla kvinnor ur en bild från marschen i Paris förra söndagen. Nu cirkulerar det på Facebook en bild där man gjort tvärtom och lämnat kvar bara tre kvinnor på en bild från samma tillfälle.
Ingendera bilden avspeglar verkligheten.
Men det gör inte heller den ursprungliga bilden där Frankrikes president François Hollande flankeras av Tysklands förbundskansler och Malis president när vandringen började.
Den som i fransk tv följde med hur Hollande och hans gäster promenerade från Elyséepalatset till den gatukorsning där de skulle gruppera sig kunde lägga märke till att alla anvisades en plats.
Hollande, Angela Merkel och Malis president placerades från början i första ledet och flera EU-ledare fanns i deras omedelbara närhet. Men det gjorde varken Israels premiärminister Benjamin Netanyahu eller palestiniernas ledare Mahmud Abbas.
Gruppen hade inte tagit många steg innan man såg en målmedveten Netanyahu som varsamt men bestämt trängde sig fram i täten. Hur Abbas tog sig fram missade åtminstone jag, men mycket snart stod också han i första ledet.
Det mesta handlar om sammanhang. Förmodligen tyckte både Abbas och Netanyahu att det var alldeles särskilt viktigt att de syntes och intog en framträdande plats i just den marschen.
Själva framryckningen blev onekligen lite komisk. Men sammanhanget förstår man.
Kanske det är till hjälp att beakta kontexten också annars. Många ironiserar över den enorma publiciteten kring terrordådet mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo, eftersom också de som varit kritiska mot eller rentav tagit avstånd från tidningens linje nu plötsligt vill vara en Charlie. Vissa jämför den med den mer blygsamma publiciteten i väst kring den fruktansvärda attacken mot en skola i Pakistan där 132 barn dödades.
Kanske har vi förlorat förmågan att sätta saker och ting i ett sammanhang. Ett människoliv är alltid ett människoliv. Men också krigets lagar gör skillnad mellan civila och krigare.
Barn som vill gå i skola eller teckningar i en satirisk tidskrift finns i ett annat sammanhang än politiker som uttalar sig hätskt om en folkgrupp eller en person.
Men i de flesta konflikter i dag görs ingen skillnad. Det lämnar utrymme för övertolkningar och propaganda för den som förstår att utnyttja det.