Gaffeln som stannade
Tankemönstren kring ryssarna bland oss får inte stelna.
Det blev en liten kris och ambassadörer i Helsingfors och Tallinn fick börja beställa fram tjänstebilarna.
Utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) hade tagit avstånd från bland andra Estlands och tre andra EU-länders idé om EU-finansierad motpropaganda på ryska.
Inte nog med det, han kom också (ÖN 14.1) att säga att de baltiska länderna har drivit "nationalistisk politik" och satt den ryska minoriteten i länderna aningen på huk i språkfrågor.
Då tystnade lammen, duvorna försvann och gaffeln stannade på sin väg till munnen. Det behövs inte mycket för att man ska ha pillat på ett annat lands, som Estlands, innersta nerv.
Att en nations innersta strängar är svårspelade har också Charlie-affären i Frankrike visat. Det som i Finland framstod som en fult tecknad, hånande gymnasiehumor har där stått för högre och omistligare värden, som tydligen bara har kunnat förstås av den som kan en komplicerad, fransk samhällskontext.
Att som storebror Finland säga att esterna med sin annorlunda historia än vår har förstått det här med ryssar fel kan bli hårt. Det är lite som att säga att finnar har fel inställning till vintermörker och kaamos – vad vet utomstående om det?
Det oaktat är det viktigt att en intellektuellt resonerade utrikesminister inte låter invanda tankemönster stelna i fråga om minoriteter, varken här hemma eller borta. Han har dessutom principiellt rätt i att informationsspridning i väst inte ska styras av staterna och deras union, utan av medieorganisationer som agerar fritt.
Också när storpolitiken mullrar på hög nivå behöver vi minnas att människor med rysk bakgrund, i bussar och butiksköer, inte representerar sitt forna hemlands nuvarande regim.
Våra 65 000 ryskspråkiga är en av regionens och Europas välintegrerade minoriteter. Deras situation behöver utvecklas enligt vår rättsstats egen inre kraft, inte enligt vad vi tänker om Vladimir Putin.