Lika men ändå helt olika
Samlingspartiet och Centern är båda borgerliga partier. I många frågor har de lätt att hitta varandra, men det finns också stora skillnader.
Borgerlig kan man vara på många olika sätt. Förra veckan publicerade Maaseudun tulevaisuus en mätning som visade att 15 procent av finländarna uppfattar sig som klart höger medan 41 procent placerar sig till höger om mitten. Det är inte överraskande för i Finland har de borgerliga partierna så gott som alltid haft majoritet i riksdagen.
De senaste fyra åren har vi levt med en regering som har letts av Samlingspartiet. Tidigare har Centern under många regeringsperioder innehaft statsministerposten. Båda är borgerliga partier, men de har också klara skillnader.
Det beror delvis på partiernas historia och rötter. Centern är en verklig folkrörelse, i ordets alla bemärkelser. Agrarförbundet, som partiet förr hette, uppstod som namnet berättar på landsbygden men samlade bönder med små och medelstora gårdar. Godsägarna och de rika bönderna blev samlingspartister. Det här förklarar varför Centern alltid har haft en socialare framtoning än Samlingspartiet, som visserligen under Jyrki Katainens tid framhöll att man värnar om välfärden. Historiskt sett har Samlingspartiet ofta motsatt sig olika välfärdsreformer som rödmyllepartierna Centern, SDP och Vänsterförbundets föregångare, DFFF, aktivt drev. Centerns sociala inriktning syns i välfärdspolitiken, till exempel i inställningen till sociala stöd, men också i skattepolitiken.
I den ekonomiska politiken har Samlingspartiet och Centern mycket gemensamt och under Juha Sipiläs tid har Centerns företagarprofil förstärkts märkbart. Så till den grad att många som värnar om företagens verksamhetsförutsättningar och traditionellt har röstat på Samlingspartiet nu åtminstone i opinionsmätningar uppger att de stöder Centern.
De frågor som definitivt skiljer Centern och Samlingspartiet åt är inställningen till subventioner, alltså att med offentliga medel stödja verksamheter av olika slag. Det gäller inte minst jordbruket och andra landsbygdsnäringar, som är grundläggande för Centern. Det gäller också regionalpolitiken. För Centern är det oerhört viktigt att hålla glesbygden vid liv medan Samlingspartiet, liksom också SDP, frågar sig hur mycket de urbana invånarna i södra Finland ska tvingas betala för att det ska vara möjligt.
När det gäller värderingar, till exempel uppfattningen om familj och äktenskap, är Centern klart konservativt. Det märktes tydligt då riksdagen röstade om den jämlika äktenskapslagen. Det var inte många från Centern som röstade för. Samlingspartiet har en betydligt liberalare profil, även om det finns en starkt värdekonservativ falang också där.
Båda partierna har fennomanska rötter. Samlingspartiet har särskilt sedan Katainens tid aktivt backat upp tvåspråkigheten. För Centern är frågan inte så viktig. Det visade till exempel tvisten om statsförvaltningen i norra Österbotten, den så kallade Karlebyfrågan. Centern prioriterar alltid sina egna regionala intressen.
Utrikespolitiskt är skillnaderna stora. Samlingspartiet stöder ett Natomedlemskap, Centern gör det definitivt inte.
Just nu verkar det sannolikt att Centern blir Finlands största parti och får statsministerposten. Det ger Centern möjlighet att välja vem man samarbetar med i regeringen.
För en tid sedan antogs allmänt att nästa regering blir borgerlig med Centern och Samlingspartiet som stomme. Nu är det annat ljud i Centerns skälla. Partiet verkar nu föredra att samarbeta med Socialdemokraterna. Det kan ha många orsaker, av vilka en del är taktiska. Ju klarare det är att Centern kan välja sina regeringspartner desto bättre är utgångspunkten för partiet. Uppfattningen att kärnpartierna i nästa regering är Centern och Samlingspartiet kan föranleda väljarna att tycka att de kan rösta på vilketdera. Det vill Centern inte.
Det finns också andra än taktiska orsaker. Till dem hör personkemin. Juha Sipilä och Antti Rinne (SDP) uppges förstå varandra mycket bra. Båda har svårt att hitta samma våglängd med Alexander Stubb (Saml).
Men än har vi inget valresultat. Samlingspartiet har en trimmad organisation och Stubb är i sitt esse i en tävlingssituation. Det kan mycket väl bli en regering med Centern och Samlingspartiet.