Ta av skygglapparna
Terrornätverket al-Qaida tar på sig ansvaret för terrordåden i Paris. Men väst ska inte gå med på att bli ett redskap i en intern kamp.
Manifestationen i Paris i dag är en minnes- och viljeyttring med ett skarpt och viktigt budskap. De som brukar våld för att injaga skräck i andra ska inte få tända bränder. Och om de gör det, ska dessa bränder förgöra dem själva.
Enligt Stratfor, en privat amerikansk tankesmedja, rör det sig om en intern muslimsk kamp där man prövar gränserna för vad det betyder att vara muslim i dagens värld och var gränserna för vad som är acceptabelt går.
Om man ser det ur den synvinkeln handlar det om den muslimska identiteten i en föränderlig värld. Det borde inte vara svårt att förstå vad det handlar om på ett rent principiellt plan. Identitet har diskuterats också inom andra övertygelseriktningar och till och med på köns- och familjenivå: kvinno- respektive mansrollen och papparollen.
Sedan är det en annan sak att lösningen finns inom islam.
Då handlar attackerna mot veckotidskriften Charlie Habdo om att varken tidningen eller teckningarna var ett mål, utan ett redskap med vilket extremisterna vill få väst att reagera med att slå tillbaka. Det gör det i sin tur lättare för extremisterna att rekrytera nya krigare för att öka sitt inflytande inom den muslimska världen.
Att muslimska organisationer och personer i ledande ställning skarpt fördömer terrordåden och våld över huvud taget tyder på att en intern kamp inte bara pågår utan att den är hård.
När de invandringsfientliga partierna i EU vill göra invandringen till en knäckfråga går de därmed rakt in i fällan.
Det är det inte invandringen som är problemet. De två bröderna Kouachi var födda och uppvuxna i Frankrike. Detsamma gäller många av de tusentals personer som har rest från länder i väst, inklusive från Finland, till krigshärdarna i Syrien och Irak för att delta i striderna.
När franska Nationella frontens Marine Le Pen, Sverigedemokraten Björn Söder eller Sannfinländarnas Jussi Halla-aho vill att Frankrike, Sverige och Finland ska ta emot färre människor från andra länder, i synnerhet om de är muslimer, handlar det om populistiska utspel med skygglapparna på. De går över ribban där den är lägst, det vill säga där rädsla råder.
Ett lugnt och stabilt samhälle kan de därför aldrig skapa. Med sina uttalanden och ageranden ger de anledning till allt bättre argument för dem som med vapen i hand vill skapa ett skräckvälde.
Även om frågan om muslimsk identitet är en intern angelägenhet finns det saker som andra kunde ha gjort för länge sedan. Financial Times rapporterade häromdagen att sammanlagt 20 attacker eller försök till attacker mot väst har gjorts under de senaste 14 månaderna, alla med anknytning till Syrien.
Det har gjorts flera försök till medling mellan parterna i Syrien. Också under ledning av förre generalsekreteraren för FN, Kofi Annan, och specialsändebudet Lakhtar Brahimi.
Allt har stupat och det är inte Annans eller Brahimis fel.
Att utpeka skyldiga är sällan konstruktivt. Ändå kan man inte låta bli att rikta blickarna mot FN:s säkerhetsråd, i synnerhet dess fem permanenta medlemmar med vetorätt: USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Kina. Ryssland stretade länge emot alla förslag och medan det ena resolutionsförslaget efter det andra utarbetades, byggde IS i lugn och ro upp sitt skräckvälde i det nordöstra hörnet av Syrien. Men det var först när IS började etablera sig i Irak och genom fruktansvärda avrättningar av västerlänningar som reaktionerna började komma.
Den som drog mest nytta av situationen var Syriens ledare Bashar al-Assad. Han sitter stadigt kvar.
Att Irak var en känslig fråga för speciellt USA beror delvis på den amerikanskledda invasionen i landet 2003. Den hade inte heller ett FN-mandat och ironiskt nog var det just Frankrike bland de permanenta säkerhetsrådsmedlemmarna som inte ville ha kriget.
Att det finns en befogad oro för ytterligare terrordåd i Europa är klart. Frankrikes president François Hollande uppmanade fransmännen att vara vaksamma och ena sina led.
Den här dagen bildar en sorts kulmen i sorgearbetet. I morgon är det dags att ta itu med hur vi går vidare – utan att bli ett redskap för dem som ingen annan religion har än att så fruktan och bruka våld.