En lösning som passar nästan alla
Den svenska regeringens överenskommelse med Alliansen ger Sverige trovärdighet och stabilitet.
Helt som en blixt från klar himmel var det inte. Uppgifter om hemliga förhandlingar mellan Sveriges statsminister Stefan Löfvens rödgröna regering och de borgerliga partier som ingår i oppositionsalliansen sipprade ut redan före jul. På lördagen var överenskommelsen klar.
I praktiken betyder det att extraval inte hålls och att Löfven kan fortsätta regera. En minoritetsregering ska också ha möjlighet att få igenom sin budget men tre områden för politiska samtal ingår i överenskommelsen – försvars- och säkerhetspolitik, pensioner och energifrågan. En ny budget presenteras i april, fram till dess gäller Alliansens budget som godkändes av riksdagen i början av december.
Som en eftergift från Socialdemokraternas sida kan man se skrivningen om att delar av budgeten inte kan brytas ut – det var precis vad Socialdemokraterna gjorde med alliansens budget.
Moderaternas ledarkandidat Anna Kinberg Batra säger att alliansen fortsätter i oppositionen men att Sverige måste kunna regeras av det parti som är störst. Enligt parlamentarismens principer är det precis som hon säger, men i samband med budgetomröstningen väcktes misstankar om att man kunde tumma på reglerna.
Alla sex partier som ingått överenskommelsen kommer säkert att vilja profilera sig som segrare. I själva verket kan de alla ta åt sig av den äran.
Skräckscenariet hade varit att styrkeförhållandena efter extravalet hade varit desamma. Eller att Sverigedemokraterna hade lyckats öka sitt väljarstöd.
Oppositionsalliansen betonade både före och efter valet att den är en sammansvetsad grupp. Men när Centerns Anne Lööf vidhåller att den överenskommelse alliansen nu har nått med Löfvens regering är identisk med det erbjudande oppositionsalliansen lade fram den 2 december inför budgetomröstningen verkar det som om centerledaren ville höja sin profil. Enligt färska opinionsmätningar är Lööf den som personligen har de största stödsiffrorna. Det kan tyda på en viss konkurrens inom alliansen.
Om det är så kan också Anna Kinberg Batra dra en suck av lättnad. Hennes situation förvärrades av när ett extraval blev aktuellt. Ursprungligen var det meningen att hon skulle väljas till Fredrik Reinfeldts efterträdare i mars. Sedan ändrade man datum till den 10 januari.
Men det betydde ändå att hon hade exceptionellt kort tid på sig att föra Moderaternas valkampanj, låt vara att hon i praktiken redan leder hela oppositionsalliansen, eftersom Moderaterna är det största partiet.
Om man vill utpeka en förlorare så är det Sverigedemokraterna (SD), men också det är tveksamt. Det handlar inte ens om invandringsfrågan, även om SD hade tänkt sig en valkampanj under just den flaggan.
Snarare handlar det om en slags vindflöjelpolitik där den röda tråden är att ställa sig på tvären och inte komma överens med någon alls. SD valde ju att stödja Alliansens budgetförslag och stjälpte därmed regeringsförslaget. Men det handlade inte om att Alliansens budget låg närmare SD:s egen linje, utan om att man bara ville ställa sig på tvären.
Omedelbart efter att alliansens budget antagits meddelade nämligen SD att man inte kommer att stödja den heller.
Det är en form av diktatorisk politik som skvallrar om politisk omognad. Vilket parti som helst måste ha annat på sin agenda än ordet nej om man vill agera på ett trovärdigt sätt.
Sedan är det en annan sak att också regeringspartierna och oppositionsalliansen kan göra klokt i att följa med hur SD utvecklas och vilket väljarstödet är i framtiden. Det är möjligt att de måste se över sin position för man kan inte säga nej till en dialog med ett parti som har ett stöd bland väljarna i ett demokratiskt val.
För Finland, det nordiska samarbetet och EU är överenskommelsen en god nyhet. Ordet kaos ligger långt från beskrivningen av Sverige trots att landet genomgått en regeringskris.
När man ser till läget i de nordiska ländernas närområde och i Europa har regeringen och Alliansen i Sverige genom att komma överens visat att den inte vill bidra till att leden splittras ytterligare.