Ledarkrönika: Snedvridet så det förslår
Ju närmare en händelse inträffar desto mer tycker vi att den berör oss. Nära kan betyda geografiskt nära, men också kulturellt nära. Tsunamin inträffade geografiskt långt borta men eftersom katastrofen hade en så ofattbar omfattning och eftersom den drabbade många västerländska turister kändes den närmare.
Det här resonemanget kan låta fruktansvärt cyniskt och i viss mån är det också det. Men det är ett faktum. Det kan också beskrivas med en annan term; identifikation. Om vi kan identifiera oss med någon, till exempel en person som varit med om tsunamin, blir den en angelägenhet också för oss. Det är ett sätt att förstå och greppa händelser. För identifikationens skull och för att göra händelser eller processer begripliga används exempel, case, väldigt mycket i journalistiken i dag.
Ibland känns ändå medieprioriteringarna väldigt fel. Senast reagerade jag i mitten av december i samband med rapporteringen av två olika våldsdåd.
Den första händelsen var gisslandramat i Sydney. En beväpnad man gick in på ett café och tog ett antal människor som gisslan. Polisen stormade caféet. Tre personer dödades, bland dem gärningsmannen, och sex skadades.
Den andra händelsen var terrordådet mot en skola i Pakistan dagen därpå. Minst 132 barn och nio lärare dödades, långt över hundra skadades. Talibanrörelsen TTP (Tehrik-i-Taliban Pakistan) tog genast på sig skulden.
Vad är det då på ett generellt plan som skiljer dessa båda händelser från varandra?
I Sydney var gärningsmannen en enskild person som visserligen hänvisade till islamiska terrorister men agerade ensam, uppenbarligen utifrån någon slags mental förvirring. I Peshawar i Pakistan var det medlemmar av en politisk rörelse som attackerade skolan och sköt ihjäl barnen. Dödandet pågick i åtta timmar.
I Sydneyfallet bevakade medierna i USA och Europa händelserna minutiöst. Också massakern i Pakistan uppmärksammades stort. När jag efteråt kollade upp hur våra inhemska medier rapporterade är min slutsats är att dödandet i Sydney betraktades som ungefär lika viktigt som massakern i Pakistan, i vissa fall som viktigare. Jag tycker bedömningen är totalt fel. På alla sätt. Dödsoffren var betydligt fler i Pakistan. Dessutom var de barn.
Alla dödsoffren är onödiga. Varje liv är värdefullt och ska inte förspillas. Men medierna beaktade inte skillnaderna mellan de två dåden. Det beror antagligen på att platserna var olika. Sydney och Peshawar. Och offren. Australiensare och pakistanare.