Klimatavtal ett svårt måste
Klimatmötet i Lima lyckades enas om ett slutdokument men det är så löst att vägen till ett nytt bindande avtal om ett år ter sig svår och lång.
Klimatförändringen hör till de stora och svåra frågorna som icke-experter ofta känner sig maktlösa inför. Det handlar om väldigt komplicerade processer som dessutom omfattar ett otroligt långt tidsspann. Ändå är klimatförändringen en ödesfråga för vår jord och mänsklighetens livsvillkor och fortlevnad.
Därför finns det FN-drivna arbetet för att stoppa uppvärmningen. Meningen är att en stor klimatkonferens i Paris om ett år ska resultera i ett nytt klimatavtal som omfattar alla länder. Limamötet, som alltså avslutades i söndags, var den sista förberedande konferensen inför Pariskonferensen och många är besvikna på slutresultatet.
Målsättningen är ju att bromsa uppvärmningen så att den, räknat från förindustriell tid, inte överstiger 2 grader Celsius. Nu ligger vi på ungefär + 0,8 grader sedan början av 1900-talet.
Klimatförändringen är något som gäller oss alla på vår jord och därför är Förenta Nationerna rätt forum. Samtidigt leder förhandlingarna på FN-nivå, som dessutom ofta framstår som rätt obegripliga tvister om nyanser i formuleringar, till att klimatförändringen känns avlägsen och omöjlig att påverka för enskilda människor.
Men det handlar inte bara om en FN-nivå - det handlar också om det som sker i de enskilda länderna och i grupper som EU. Ju större intresset för klimatpolitiken är i de enskilda länderna desto mera pressade är politikerna att uppvisa resultat. Det är också viktigt att det finns länder som med sitt goda exempel går i bräschen för utvecklingen.
Lyckligtvis klappade klimatförhandlingarna inte ihop utan man kunde enas om en slutdeklaration i Lima på söndag. Processen att skära ned på koldioxidutsläppen och därmed försöka bromsa jordens uppvärmning räddades alltså. Men frågan är om den lösa uppgörelsen räddar världen från det en okontrollerad klimatförändring innebär.
Det positiva med Limamötet är att alla 196 länder faktiskt lovar bidra till att minska utsläppen. Det är ett framsteg eftersom klimatförhandlingarna gick i stå när USA och Kina tidigare inte ville binda sig vid arbetet. I november enades de två utsläppsjättarna om en gemensam plan för att minska utsläppen. USA och Kina deltar alltså igen i processen och det skapade förväntningar.
Alla är med och det är ett framsteg. Men länderna definierar själva hur mycket och vad man bidrar med. Det ska man helst göra i mars, men inte ens tidtabellen är bindande. Det enda som egentligen är bindande är att löftena om minskade utsläpp måste vara ambitiösare än tidigare löften.
En av de stora tvistefrågorna i klimatförhandlingarna är hur den ekonomiska bördan ska fördelas mellan de rika och de fattigare länderna. Också här valde Limamötet frivillighet – de rika länderna får komma med löften om finansiering till uländerna.
De industrialiserade ländernas och utvecklingsländernas ansvar för att stoppa klimatförändringen har varit en av tvistefrågorna under hela processen. Det är berättigat att industriländerna, som har gett upphov till de största utsläppen och samtidigt har blivit välbärgade med hög levnadsstandard, har ett större ansvar och betalar mer. Industriländernas rikedom har i hög grad skapats på utvecklingsländernas bekostnad och med deras råvaror. Samtidigt har levnadsstandarden ökat utsläppen.
Men det handlar också om vilka länder som ska räknas som utvecklingsländer. Brasilien, Indien, Kina och Sydafrika har under de senaste åren hört till de starkt växande ekonomierna där levnadsstandarden har blivit högre och medelklassen har vuxit. Att de räknas som utvecklingsländer, eller fattiga, kan därför ifrågasättas. Till exempel Kina står för en betydande del av växthusutsläppen. Brasilien har föreslagit en ny indelning i tre olika grupper - de verkligt fattiga länderna, en grupp medelländer, och de riktigt rika länderna – men den har ännu inte vunnit gehör.
Limakonferensens slutdokument är alltså löst formulerat. Det betyder att vägen till ett bindande avtal i Paris blir besvärligare. Men det viktiga är att resan fortsätter. Det går långsamt och trögt men det finns inget alternativ.