Den oändliga historien
Hufvudstadsbladet har åkt berg-och-dalbana i 150 år. Dagens stora utmaningar mår gott av att synas i ett längre historiskt perspektiv.
Varje enskilt nummer av tidningen bildar ett kapitel i en krönika som beskriver vår tid, vårt samhälle, våra utmaningar och glädjeämnen. Hufvudstadsbladet har i dag skrivit den här krönikan i 150 år. En berättelse där morgondagens dramaturgi alltid är oviss.
På samma sätt som tidningarna speglar tidens gång, fungerar ledarna från tidningens jämna födelsedagar som ett nyttigt perspektiv på dagens utmaningar. Ledarna i den här tidningen den 5 december har under 1964, 1974, 1984, 1994 och 2004 alltid behandlat tidningarnas utmaningar i allmänhet och Hufvudstadsbladets i synnerhet. Som en röd tråd under de fem senaste decennierna löper en oro för framtiden, en reflektion över den ökande konkurrensen och ett konstaterande att den tekniska utvecklingen rusar i väg.
Jan-Magnus Jansson skrev så här 1974: I dag är det rimligt att påminna om de ökade svårigheter med vilka alla tidningar kämpar... distributionen hotar att bli en allvarlig flaskhals för pressens verksamhet.
Bo Stenström beskrev utmaningarna på följande vis 1994: Annonskakan smalt, de samhälleliga annonserna och prenumerationerna täljdes bort med sylvassa budgetknivar.
De djupaste ekonomiska dalarna tycks komma med 20 års mellanrum. Det som gör papperstidningens utmaningar av i dag om möjligt ännu större än 1974 och 1994 är att de berör såväl de galopperande distributionskostnaderna som den förändrade annonskakan.
I kombination med den snabba digitaliseringen av mediekonsumtionen kan man med fog säga att det senaste decenniet har skakat om papperstidningens väsen mer än under Hufvudstadsbladets 140 första år sammantaget.
Redan 1964 stod det här att läsa i ledaren när tidningen fyllde 100 år: En för tanken nästan ofattbar teknisk frammarsch har grundligt omgestaltat världen.
Det som framför allt avsågs med den frammarschen var ”moderna medier” som tv och radio. I de följande jubileumsledarna nämns också tv-kassetterna och kabel-tv som exempel på den nya konkurrensen.
Ännu 2004 skrev Max Arhippainen så här: Tv- och radiostationerna blir allt fler, internet serverar hela världens informationsutbud åt den som kan söka.
Under det senaste decenniet har allt fler lärt sig att söka. Och de har lärt sig att hitta. Och de har vant sig vid att det är gratis. Hufvudstadsbladet har i dag sannolikt fler läsare än någonsin tidigare. Papperstidningarna, de digitala tidningarna och webbplatsen har en total räckvidd som man endast kunde drömma om tidigare. Utmaningen är att den gamla affärsmodellen är trasig.
Finansieringen av Hufvudstadsbladet behandlades också i ledarna under krisåren 1974 och 1994.
”Övertygelsen om att man så mycket som möjligt bör komma till rätta med egna resurser och egen uppfinningsrikedom ligger den liberala pressen i blodet.” (5.12.1974) ”Vad man än säger om den ekonomiska basen måste de finlandssvenska tidningarna överleva på marknadsmässiga grunder.” (5.12.1994)
Det är lätt att hålla med. En medieaktör som inte har en sund ekonomi kan inte fatta oberoende beslut. Statlig subvention känns främmande, och är i dagsläget också orealistiskt att tänka sig. Men visst hade vi kunnat leva utan motsatsen. Statsmaktens beslut att momsbelägga prenumerationerna mitt under den största omställningen var en dolkstöt i ryggen på den fria pressen.
Hufvudstadsbladet har överlevt många kriser och oftast kommit ut starkare efter en ekonomisk svacka. Det kommer vi att göra även nu.
När vi blickar framåt handlar det huvudsakliga utvecklingsarbetet om två saker. För det första måste vi skapa nya intäktsmodeller i våra digitala kanaler. Att utgå från samma finansieringslogik som för papperstidningen är naivt. I den fragmenterade digitala världen gäller devisen ”många bäckar små”.
För det andra måste vi vässa vårt innehåll så att det dagligen når nivån oumbärligt. Redan i ledaren 1974 uttalades sanningen att tidningen ”inte numera kan pretendera på att alltid vara först med nyheter”. Men tidningen kan vara bäst på reportage, opinion, sammanhang och analys. Och digitalt ska vi vara snabba.
Vi fortsätter att skriva på krönikan i morgon.