Populisterna ritar om politiken
De populistiska partiernas väljarstöd i Finland och Sverige mäts nu ut som reell politisk makt. I Sverige kan det leda till blockpolitikens död.
Den politiska krisen i Sverige har framkallats av valresultatet i september då varken den borgerliga Alliansen eller Socialdemokraterna fick ett så starkt stöd att de var för sig kunde bilda en stabil regering. Det beror på att Sverigedemokraterna SD ökade sitt stöd bland väljarna och landade på tretton procent. Nu mäter SD ut det stödet och sin vågmästarroll i politisk makt som tvingar fram ett val och en ny regering.
För SD är den viktigaste politiska frågan att stoppa invandringen. Nu använder SD en annan taktik än tidigare. Man sätter allt på ett kort och utmanar den invandringsvänliga politik som alla andra partier har förbundit sig vid.
Eftersom Sverige har tagit och tänkt fortsätta ta emot stora mängder flyktingar är frågan mer aktuell än den varit sedan 1990-talet. Därmed finns också en intern press på SD att agera. Målsättningen är att tvinga de andra partierna att förhandla med SD. Hittills har de vägrat och isolerat partiet med hänvisning till SD:s invandrarfientliga politik och nazistiska rötter. Då är det enda alternativet att i någon form samarbeta över de politiska blockgränserna.
I Sverige är det fortfarande tabubelagt att diskutera de problem som självklart måste uppstå ur den generösa flyktingpolitiken. Att diskutera problemen, sätta dem i ett sammanhang och ge dem proportioner har hittills varit lika med att motsätta sig flyktingar och invandring. Därmed skapas en polarisering och ett stort utrymme för SD att ta det politiska initiativet i frågan. Under den senaste tiden har en del borgerliga tidningar öppnat för diskussion, men ämnet är känsligt.
Hos oss var invandrarfientligheten ett inslag i Sannfinländarnas valkampanj 2011 och den skrällseger partiet tog, men inte det enda. Tyvärr lyckades Sannfinländarna ange en ny ton i invandrardebatten och lockade också andra partier att ta efter.
Det finns paralleller mellan Sannfinländarna och SD även om skillnaderna är stora. Sannfinländarna har inte samma nazistiska bakgrund som SD och det är verkligen en väsentlig skillnad. Båda är ändå populistiska partier.
De politiska traditionerna skiljer sig mellan våra länder. Vår koalitionspolitik leder till att alla partier måste räknas, medan blockpolitiken i Sverige har möjliggjort att frysa ut SD. Hos oss jobbar Sannfinländarna nu hårt på att komma in i nästa regering och krumbukterna är lite skrattretande. Timo Soini slår nästan knut på sig för att framstå som en statsman.
Ur finländsk synpunkt finns en enkel lösning på det svenska dilemmat: en regering med Socialdemokraterna och något av Allianspartierna. Ur svensk synvinkel är det – ännu – en nästan omöjlig tanke. Populistpartiernas väljarstöd ritar i alla fall om den politiska kartan och skapar osäkerhet.