Ord och inga visor
President Sauli Niinistö kom i en veckoslutsintervju med frän kritik mot tidigare regeringar. Udden riktas mot forna partikamraten Jyrki Katainen.
I intervjun i bland annat Keskisuomalainen och Savon Sanomat kommer presidenten med ovanligt hård kritik mot särskilt Jyrki Katainens (Saml) regering, men också dess föregångare, alltså Vanhanens-Kiviniemis (C) regering där Jyrki Katainen var finansminister. Den nuvarande regeringen under Alexander Stubb kommer lättare undan, men också den får sig en släng av sleven.
Niinistös uppläxning är anmärkningsvärd på många sätt.
För det första hör det till ovanligheterna att en president kommer med en sådan bredsida mot nuvarande och före detta ministrar. Den ekonomiska politiken är inte presidentens gebit, även om ekonomin också är utrikespolitik, framför allt i globaliseringens tidevarv. Men Niinistö har redan tidigare låtit förstå att han inte tänker låta sig hejdas av grundlagens råmärken för presidentens tomt. Som långvarig ex-finansminister har han både en klockarkärlek till och en oro för ekonomin. Han ser sig säkert tvungen att tala rent ut och det är också den roll han velat ha som president; att fungera som väckarklocka. Ändå är det intressant att leka med tanken på vilka reaktionerna i offentligheten hade blivit om Niinistös föregångare hade kommit med lika frän kritik mot ledande politiker.
För det andra är det minst sagt intressant att kritiken i så hög grad riktas mot partibrodern och efterträdaren Jyrki Katainen. När presidenten talar om att regeringarna har skapat en illusion av att de svåra besluten är fattade så är det ett konstaterande som mer än någon annan gäller just Jyrki Katainen.
Under Katainens tid som statsminister började otyget att efter svåra förhandlingar höja samarbetet och besluten i regeringen till skyarna medan det förblev väldigt dunkelt vad besluten betydde i praktiken och när de skulle förverkligas. Överenskommelserna var principiella och förverkligandet rann ut i sanden. Det visar också Suomen Kuvalehtis genomgång av regeringens sparbeslut och strukturreformer. Oberoende av vad man anser om substansen i sparbesluten så har regeringen alltså inte förverkligat det man har lovat. Det enda riktigt stora beslut som än så länge har rotts i hamn är pensionsbeslutet, som arbetsmarknadsparterna tog hand om. Kommunreformen har tappat sin betydelse. Vårdreformen ska - kanske – få sin slutgiltiga utformning den här veckan, men det är oklart om den klarar av grundlagsgranskningen.
Jyrki Katainen beslöt lämna regeringen och bli EU-kommissionär. Presidenten sällar sig uppenbarligen till dem som anser att Katainen smet i väg och dessutom gjorde det med de totalt felaktiga slutorden att besluten var fattade och jobbet i stort sett utfört.
Presidenten kritiserar också medierna för att alltför lätt ha svalt regeringarnas illusioner. Också den kritiken känns som en frisk fläkt.