Begreppen och orden styr
När viljan finns kan lagen förbättras snabbt. Det visar arbetet med moderskapslagen. Men stegen som tas är bara ett i sänder.
Förslaget till moderskapslag visar att det är möjligt att göra snabba manövrer för en bättre lagstiftning då det behövs. Men alla frågor som gäller könsidentitet, familjeliv och föräldraskap tycks gå framåt i små, små stötar.
Alltjämt utmärker sig Finland som ett reaktivt land, sällan som en föregångare.
Bakgrunden till det förslag som nu ligger hos regeringen är diskussionen som väcktes under arbetet med faderskapslagen. Den nya faderskapslagen innehåller bland annat ett förenklat sätt att fastställa faderskap både före och efter att barnet ha fötts, så att det kan ske smidigt på rådgivningen.
Det är välkommet, men den stora klyftan till fastställandet av moderskap blev tydligare än någonsin. Därför sparkades en arbetsgrupp igång med blixtfart.
Moderskapet har inte tidigare formulerats i lagtext hos oss, även om det finns en lång historia bakom det juridiska antagandet att den som föder ett barn också får bli mor till det.
Kvinnliga par har däremot gått igenom utdragna processer av intern adoption för den förälder som inte fött barnet. Förslaget till moderskapslag skulle ge kvinnliga par samma procedur som för sambor av olika kön: partnern kan fastställa sitt moderskap redan i samband med födseln, och redan på rådgivningen.
Det är en stor förbättring jämfört med nuläget. Det betyder att barnet som föds kan ha två föräldrar redan från början av sitt nya liv.
Men också förbättringen väcker frågetecken. En förutsättning för att detta ska vara möjligt är att paret genomgått assisterad befruktning och att ett fastställande av faderskapet är förhindrat. Detta för att det inte ska kunna bli tre juridiska föräldrar.
De familjer som inte berörs av den här möjligheten är med andra ord de som fått barn via heminsemination, till exempel för att det är så dyrt med privat vård, vilket kvinnliga par i praktiken tvingas till. Det familjer som inte ryms in i den förenklade lagstiftningen är till exempel ett kvinnligt par som har en donator för heminsemination, eller två samkönade par. Då är kravet att någon inblandad måste avsäga sig föräldraskapet och leva ut det på något annat sätt än juridiskt.
Fortfarande existerar heller inget förmodat föräldraskap inom registrerade partnerskap mellan kvinnor, på det sätt som finns inom äktenskap, vilket skulle ha gjort processen ännu enklare. I ett äktenskap förmodas ju mannen vara far även om han inte biologiskt gett upphov till barnet. I praktiken vore situationen densamma för kvinnor i registrerat partnerskap. Men mognaden för ett sådant antagande fanns inte.
Skillnaderna kan inte förklaras med annat än ohejdad tradition och det politiska föret. Kanske är det så att semantiken fortfarande spelar en stor roll för föräldraskapet, precis som när det gäller ordet äktenskap. Om vi kunde frigöra oss från semantiken och diskutera vilka juridiska paket som barn och familjer av olika slag de facto behöver skulle det vara lättare. Nu rör sig Finland i en korrigeringsfil, där internationella människorättskrav och föregångsexempel pressar oss framåt med ett steg i taget, och minimum lätt blir maximum.