De som hjälper ska inte stjälpa
Det har tagits myrsteg: Arbets- och näringsbyråerna ska ägna sig mer åt att hjälpa folk. Men en större kursändring behövs.
Ambitionen har under de senaste åren varit att röja undan byråkrati och övervakning, och fokusera arbets- och näringsbyråernas krafter på att sysselsätta. Den lilla skyddspengen på 300 euro, som man kan tjäna utan att det påverkar dagpenningen, är också ett försök att göra det lättare att jobba, inte svårare.
Men det är myrsteg.
Hos byråerna finns fortfarande en dubbel roll där straffåtgärder – karenstiden som införs för den som inte orienterat sig rätt i byråkratin eller inte orkat vänta på myndighetsbeslut om godkända kurser – förutsätter kontroll och spejande. Arbetslösa är föremål för granskning. Man ska knappast skylla på byråerna eller deras anställda – felet är i samhällets grundinställning om alla ses som potentiella gycklare, missbrukare eller latmaskar, som kan få en euro för mycket i hand om man inte motar Olle i grind.
Frågan är också om systemet tillräckligt snabbt följt den utveckling där arbetslivet i allt lägre grad handlar om att vara löntagare på heltid eller inte. Verkligheten har inte sett ut så på länge.
Det finns tillfälliga jobb, så kallat eget jobb som görs på skattekort, frilansarbete, yrkesutövare, varav vissa med en ställning som påminner om löntagarens, och så finns det firmanamn och nya så kallade lättföretagare. Inom samtliga kategorier en risk att bli ofrivilligt undersysselsatt, speciellt under en lågkonjunktur.
Det som ministeriet kan göra är att ge ut riktlinjer, men verkligheten är att olika näringsbyråer och tjänstemän kan tolka olika. Till exempel kom det för något år sedan som en överraskning för ministeriet att en del byråer tolkat företagsamhet så strängt, och nekat en del med företag som bisyssla en status som arbetssökande.
En del som haft företag vid sidan om anser att det är lättare att gå genom ett nålsöga än att försäkra myndigheter om att man inte försörjer sig som företagare på heltid.
Ministeriet förbättrar undan för undan sina direktiv. Men ett grundproblem kvarstår, och det är att man ska kunna ta emot arbete på heltid. Inte heller där finns en flexibilitet för att världen kanske inte ser ut så.
Arbets- och näringsministeriets vilja har också varit att arbetssökande ska våga grunda företag. Men hur många som alltjämt upplever att det är en risk med tanke på utkomsten är ett mörkertal.
Skyddet för mikroföretagare är helt enkelt inte tillräckligt bra. Övervakningen överskuggar hjälpen. Skyddspengen på 300 euro är bara en start, men ingen revolution. Ett "normtalko" skulle kanske vara på sin plats ur den arbetssökandes perspektiv. Det är inte underligt att grundinkomst eller negativ inkomstskatt debatteras med jämna mellanrum – det beror på att läget fortfarande är ohållbart för alla som vill jobba, men gör det i allt fler olika former i ett splittrat arbetsliv.