Mannerheimvägen 18: Kollektiv intelligens underutnyttjat i medier
Kollektiv intelligens används endast sporadiskt inom journalistiken, är en av slutsatserna i en färsk doktorsavhandling av forskaren och journalisten Tanja Aitamurto. Därmed missar medierna en möjlighet att skapa bättre journalistik, skapa mer samhällelig nytta och göra bättre business. Aitamurto har länge forskat i nyttan av att öppna den journalistiska processen och hur man släpper in läsarna i den.
Vad avses då med ”kollektiv intelligens” inom journalistiken? Det är när redaktioner öppnar upp någon eller alla faser inom den journalistiska processen – det vill säga idé, research, faktainsamling, skapande, publicering och feedback – för allmänheten. Oftast via digitala kanaler. Då många läsare röstar, ger feedback eller bearbetar material online kan man hitta trender och skapa innehåll som ger ett bättre slutresultat, kan man tala om ”kollektiv intelligens”. Låt mig ge några exempel. Våren 2014 samlade de finlandssvenska tidningarna i ett samprojekt in information om folks flyttrörelser, och läsarna gav uppgifter om hur de flyttat under sitt liv. Redaktionerna öppnade alltså upp datainsamlingen för gemene man på webben, och skrev sedan artiklar utifrån analys av dessa data. Ett annat intressant exempel är tidskriften Olivia, där man öppnade upp nästan hela den journalistiska processen, inklusive att komma på artikelidéer, val av infallsvinkel, val av intervjuobjekt, skapa intervjufrågor etc. Läsarna var alltså med nästan från början till slut i artikelskapandet. Delar av tidningen kom därmed till som en samproduktion med läsarna, där redaktionen förstås hade en central roll.
Undersökningarna i Aitamurtos avhandling visar att man genom att utnyttja kollektiv intelligens inte bara kan få bättre artiklar till stånd utan också stärka banden till läsarna. Läsarnas motivation att delta är en vilja att påverka genom att dela med sig av information.
Aitamurto konstaterar om nuläget i Finland att den journalistiska processen är öppen endast tidvis, och att journalister gör "sporadiska besök" på den öppna scenen. Och även då begränsas öppenheten oftast till informationssökning.
Vad är orsaken till detta och vad kan man då göra? Kan svaret vara så enkelt att mediehusens organisationer fortfarande består av silon där det är svårt att få en journalist, analytiker och webbutvecklare att planera och genomföra innehåll tillsammans. Om så är fallet, ska murarna rivas!
Skribenten är marknadschef på KSF Media
Twitter: @frnars