Rösträtten under attack i USA
Allmän och lika rösträtt är en universellt accepterad definition på demokratiskt statsskick, men rätten är inte självskriven ens i demokratier 2014.
Det mest extrema exemplet på demokratiska kulisser erbjuder naturligtvis Nordkorea, där regerande koalitionen Demokratiska fronten för fosterlandets enande i parlamentsvalet i mars uppgavs ha fått hundra procent av rösterna. Det är möjligt då alla fyra tillåtna partier i landet tillhör samma koalition och samtliga valdistrikt endast erbjuder en kandidat. Uppgiften för de drygt sjutton miljoner väljarna består endast i att placera valsedeln med kandidatens förtryckta namn i urnan.
Alternativet, berättar avhoppare, är att stryka över kandidatens namn, men eftersom varje valsedel granskas innan den går i urnan innebär dylikt en öppen politisk protest som inte går ostraffad.
Fiffel med valresultatet var uppenbart även i den framtvingade folkomröstningen på Krim den 16 mars. Resultatet i favör för halvöns samgång med Ryssland uppgavs vara 96,77 procent – ett veritabelt mittfinger i ansiktet på Kiev och västvärlden. I praktiken en hälsning från de Rysslandstödda separatisterna att man är i full kontroll över regionen, och att rättssamhället satts ur spel.
Varierande grader av korruption har varit mer regel än undantag i den ryska influenssfären sedan Sovjetunionen havererade, och Rysslands president Vladimir Putin lät i presidentvalet 2012 försäkra sin egen maktkarriärs fortbestånd via diverse demokratiföraktande oegentligheter, bland annat genom så kallad karusellröstning där busslaster av pro-Putinväljare mot en liten ersättning lät sig slussas runt till diverse vallokaler för att rösta flera gånger.
Det är tyvärr inte bara i östra hemisfären man ännu 2014 tvingas hålla ett vakande öga över respekten för rösträtt. I demokratins självutnämnda hemland USA har det republikanska partiet under åren i president Barack Obamas skugga utmärkt sig genom strategiskt sabotage av tillgängligheten till röstning via en rad halvkriminella metoder som lämnat politiska analytiker mållösa av vämjelse.
Obamas presidentkampanj lyckades 2008 mobilisera en aldrig tidigare skådad uppslutning av vuxna förstagångsväljare. De uppskattningsvis fem miljoner “extra” demokrater som tog sig till valurnorna är precis de som The Grand Old Party aktivt arbetat för att förpassa tillbaka i politisk offside.
Nyckeln i GOP:s strategi har varit att införa lagar som gör det svårt eller omöjligt att rösta för folkgrupper som traditionellt lutar mot demokraterna – studenter, fattiga, äldre, immigranter och etniska minoriteter.
Rätten att registrera sig som väljare – register to vote – på själva röstningsdagen anses ha bidragit stort till att aktivera medborgare som vanligtvis inte varit politiskt engagerade, och detsamma gäller så kallade voter registration drives, jippon där förstagångsväljare instrueras och handleds i valförfarandet. GOP har motarbetat bägge, och fått dem begränsade eller förbjudna i flera stater. Registreringskontor har också tvingats avveckla i många fattigare stadsdelar, enligt amerikanska medborgarrättsförbundet ACLU.
Andra vanliga metoder som använts för att decimera den amerikanska väljarkåren är avskaffandet av förhandsröstning och krav på vissa kostnadsbelagda statliga ID eller pass, vilket sextio procent av amerikaner saknar.
Utrensningen sker under täckmanteln att man vill förhindra illegal röstning, men det är, vilket Obama också i flera tal nyligen påpekat, ett fiktivt problem i USA. Enligt justitieministeriets statistik hade man bland 197 miljoner givna röster i federala val åren 2002–05 hittat fyrtio fall där väljaren inte hade rösträtt.
De tvivelaktiga tricksen slutar inte heller vid upprättandet av byråkratiska hinder. I lördags varnade demokraterna i ett massutskick sina medlemmar för falsk valinformation. Inför kongressvalet i november ska en stödgrupp finansierad av de kontroversiella affärsmännen bröderna Koch – välkända republikanska sponsorer – förra veckan ha skickat tusentals färdigt ifyllda registreringsanmälningar till demokratiskt lutande väljare, men dokumentet uppgav fel deadline, postadress och vallokal.
Tagna på bar gärning försvarade sig gruppen med att det handlade om ett beklagligt tryckfel.