Ett jobb för riksåklagaren
“I Finland litar man mera på polisen än på sig själv”, skriver Matti Apunen vid näringslivets delegation EVA i en färsk pamflett om byråkratin i vårt land. Det är naturligtvis provokativ retorik, men det är också ett välkänt faktum att medborgarnas tillit till ordningsmakten i Finland är anmärkningsvärt hög jämfört med många andra västländer.
Frågan är om inte denna tillit snart måste revideras, i takt med att allt fler avslöjanden om oegentligheter uppenbaras i arbetskulturen hos särskilt Helsingforspolisens enheter.
Utredningen mot narkotikarotelns ex-chef Jari Aarnio och vissa av hans underlydande avslöjar chockerande korrupta metoder, och nu ser det dessvärre ut som om Aarnios inre krets inte alls varit de enda inom kåren som rutinmässigt tänjt på reglerna.
Helsingin Sanomats grävande journalister skrev i onsdags om två fall av teleavlyssning som polisen beviljats tillstånd för, bland annat med avsikt att utreda vilka de okända abonnenterna är, trots att personerna i fråga fanns listade i offentliga telefonregister.
Det är sannolikt bara toppen av isberget. Enligt HS utredning har narkotikapolisens ansökningar om teleavlyssningstillstånd genomgående varit skralt motiverade och oprecist formulerade. Tingsrättens domare har inte heller tagit ansvar för lagligheten i processen, utan verkar rutinmässigt ha godkänt även bristfälliga ansökningar.
Att lämna över ärendet till intern polisutredning vore ett misstag. Polisstyrelsen bör nu, för yrkeskårens värdefulla fortsatta trovärdighets skull, be riksåklagaren ta sig an fallet.