Lika fria som apor i bur
Inte heller Yle är den hörnsten som kan garantera att redaktionerna som jobbar för det fria ordet inte krymper ännu mer.
"Journalister i dag känner sig lika fria som apor i bur", har den avgående kulturchefen Gunnar Bergdahl på Helsingborgs Dagblad sagt.
Rundradiobolaget Yle ska spara bort 185 årsverken. Från nyheter och aktualiteter kan det bli över tjugo som får gå. På Svenska Yle kan uppsägningarna beröra 14. Yle genomgick flera samarbetsförhandlingar redan innan skattefinansieringen blev klar.
Yle-skatten blev alltså inte någon större garant än så. Den infördes i en tid då journalisterna runtom i landet redan blivit omkring 800 personer färre på några år. Siffran närmar sig tusen. Nyhetsarbetet på dagstidningar och kommersiella tv-kanaler har sargats. Helsingin Sanomat sade upp 37 i vintras. På HSS Media, som ger ut Vasabladet, ÖT, Syd-Österbotten och Pietarsaaren Sanomat, har över tjugo fått gå via uppsägningar och pensionslösningar sedan 2012.
På KSF Media, som ger ut Hufvudstadsbladet, Borgåbladet, Västra Nyland, Östra Nyland, Hangötidningen och Loviisan Sanomat, kommer 48 årsverken att försvinna under tiden fram till årsskiftet. Mest skärs det ned på redaktionerna.
Många journalister som förlorat jobben under de senaste åren söker sig till andra kommunikationsjobb, pr-uppdrag och konsultuppdrag. Kommunikation är mer i ropet än någonsin – men inte via det fria ordet. Samtidigt som kommunikationsproffs och spinndoktorer blir fler, finns det färre journalister som sovrar i vad de producerar.
Det fria ordet påverkas inte bara av det. Det påverkas också av själva uppsägningsklimatet, som varit pågående och krupit sig in under huden på anställda. Det rubbar det inbyggda skydd som funnits vid en redaktion, där tryggheten och chefredaktören varit garanter för att man kunnat utföra också de mest obekväma jobb.
Att klimatet förändras innebär också att få granskar mediebranschen, dess ledning och dess val under de år som gått. De anställda vågar inte, och frilansar är beroende av köparnas gunst.
Mångfald innebär att det finns tillräckligt många som sysslar med samma typ av bevakning. Det som i ett annat sammanhang kunde klassas som överlappande arbete är i ett friskt debattklimat av nöden. En koncentration av ett bevakningsuppdrag på allt färre personer, vars vinklingar och ämnesval tutas ut i samma form överallt, slipade av rädsla och hunsning – vad är konsekvenserna på innehållet?
Det är knappast lönt att vänta på oroade uttalanden om demokratin från partier eller beslutsfattare, ja, inte ens på finlandssvenskt håll röner journalistikens situation någon politisk debatt. Tydligen är fler arbetslösa journalister inte ett problem för vare sig partierna eller andra med inflytande, som hellre formar sin kommunikation själva. Det är väljarna som borde bli arga.