Vargen kommer, vargen kommer
Skrämseltaktik präglar svenska valrörelsen.
De två stora partierna i Sverige, Socialdemokraterna och Moderaterna, har en sak gemensamt: de ser ut att bli de stora förlorarna i riksdagsvalet i Sverige den 14 september.
Ändå är det med stor sannolikhet Sveriges nästa statsminister som fajtas om makten när de två partiernas ledare Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M) tar mått av varandra i valdebatterna. Och av så gott som alla mätningar att döma är det Löfven som ska leda Sverige fram till 2018. Sittande statsministern Fredrik Reinfeldt har ändå lagt i en högre växel och tar alla tillfällen i akt att likna sig själv vid en "stridshingst" som är bäst när det gäller. Belöning har han fått av väljarna i form av ökat förtroende i de senaste mätningarna. Faktum är trots det att gapet mellan blocken är fortsatt betryggande för Löfven.
Reinfeldt väljer att tolka plustecknen som "en ny spänning i valrörelsen". Och det verkar som om Reinfeldts gäng lyckats styra in debatten på det enda sakområde där Moderaterna har högre förtroende än Socialdemokraterna: ekonomin.
Socialdemokraterna slår ifrån sig med en tickande skuldklocka (Skuldklockan.se) för att illustrera hur kronorna rinner ur statens kassakista.
Ett snurrigt budskap, svarar politiska redaktören Anna Dahlberg i Expressen, eftersom Socialdemokraterna varit med om att godkänna de flesta skattesänkningarna. Dessutom, fortsätter hon, är det naturligt att en regering stimulerar ekonomin under krisår genom att låta budgeten gå med underskott. På så sätt har det lönat sig för medelsvensson att jobba och konsumera. Konjunkturpolitik och strukturpolitik i ett.
Men det var då, under Reinfeldt I och II. Frågan inför kommande mandatperiod är om Sverige kan fortsätta med samma politik. Journalisten Johan Schück skriver i Dagens Nyheter att budgetutrymmet fram till 2018 till övervägande del är intecknat, särskilt om man tänker hålla fast vid det av EU uppställda överskottsmålet för de offentliga finanserna. Sverige har gått bra de senaste åren men spås nu en tillväxt på 1,9 procent, vilket betecknas som måttligt.
Det intressanta är att en åtstramningspolitik som kan innebära skattehöjningar inte riktigt hör hemma i Moderaternas regelbok. Alliansregeringen har haft den så kallade arbetslinjen som sitt rättesnöre, med jobbskatteavdrag som ett viktigt element. Men hur ska alliansregeringen tackla behovet av ökade skatteintäkter? Vill Reinfeldt & co ta sig an den skattereform som efterlyses? För som Dahlberg skriver: Det kommer inte att räcka att dammsuga alla skrymslen på tobaksskatter, fordonsskatter och andra oförargliga småskatter.
Från socialdemokratiskt håll anklagas alliansen för att utöva skrämselpropaganda när först Reinfeldt och sedan finansminister Anders Borg dundrar på om minskat ekonomiskt manöverutrymme. Borg sade förra veckoslutet att det kan behövas åtstramningar värda 25 miljarder kronor fram till 2018.
Reinfeldt hade dessförinnan varnat för Migrationsverkets ökade kostnader som en följd av strömmen av flyktingar till Sverige. "Vi måste öppna våra hjärtan", sade Reinfeldt i ett försök att göra Socialdemokraternas paradgren solidaritet till sin. I stället anklagas han för att spela Sverigedemokraterna rakt i händerna. För övrigt ett av de partier som utifrån mätningarna kan bli en valvinnare.
Aftonbladets tidigare ledarskribent Katrine Kielos hävdar att Moderaterna sysslar med skrämselpropaganda utan ambition. Och fortsätter: Det finns två starka känslor i politiken, rädsla och entusiasm. Entusiasm är en god känsla men funkar bäst på redan frälsta. Om man vill nå nya väljare är rädsla att föredra. Professor Ted Baker har i en studie visat att vi är mer mottagliga för ny information om vi är rädda. Och ny information kan få oss att ändra politisk uppfattning.
Det är inte fel att politiker vill vinna val, fortsätter Kielos. Det är när politiker slutar veta varför de vill vinna val som det blir farligt.
"2006 och 2010 visste Moderaterna varför de ville ha makten. Varför de så desperat slogs för den. Vet de Nya Moderaterna av i dag detta? Om svaret är nej, då har vi på allvar anledning att vara rädda", skriver Kielos på Aftonbladets ledarsida.
Och bevisar därmed sin egen tes: Att skrämmas i politiken är ett av de äldsta trick som finns.