Gemensam front mot barbari
Att stoppa det sadistiska våldet som försiggår där den islamiska staten expanderar måste göras till gemensam sak både för muslimer och för väst.
I går kablade norska Dagbladet ut nyheten att terrorlarmet som slogs i landet 24 juli baserade sig på internationella underrättelseuppgifter om att fyra personer med kopplingar till terroristorganisationen IS (Islamiska staten) var på väg till Norge för att utföra ett "spektakulärt" terrordåd. Spåren efter de misstänkta upphörde i Aten.
Mer än så bekräftas inte av norska myndigheter, men läxan var att IS kan utgöra ett hot även utanför sitt "kalifats" gränser.
Ett femtiotal norska medborgare har åkt till Syrien för att delta i revolutionen mot Basar al-Assads regim, sannolikt med IS. Också från Finland har "tiotals" män rest till Syrien för att kriga, uppgav Skyddspolisen redan i juni. Samma trend kan noterats i de flesta västeuropeiska länder, särskilt Storbritannien därifrån drygt 1 500 man uppskattas ha anslutit sig till IS.
Den islamska staten med bas i syriska Raqqah har nu kontroll över stora delar av norra Syrien och västra Irak, och förfogar över en växande armé på mellan 80 000–100 000 ideologiskt drivna män.
Och fasansfullt nog, pojkar.
I den färska dokumentärfilmen The Islamic State av nyhetsmediet Vice intervjuas även en handfull barn som ruskigt pliktskyldigt talar om att "mörda alla otrogna".
Att medvetet låta barn bevittna korsfästa lik och offentligt utplacerade huvuden spetsade på pålar, är bara en aspekt av det kriminella barbari och sjuka sadism som IS kontinuerligt gjort sig skyldiga till.
De brott som sker i den islamska statens namn är ett hån mot allt som har med religion att göra. Vad självutnämnde kalifen Abu Bakr al-Baghdadi lyckats med är att utnyttja identitetsförvirrade unga män med löfte om meningsfullhet i tillvaron. Bortom religionens skrud är IS doktrin en trygg nykonservatism med alla ingredienser av sexism, kamratskap och asketisk självuppoffring, en mix som alltid kommer att tilltala sökande ynglingar på gränsen till mandom.
Det är viktigt att muslimer världen över tar avstånd från det urspårade vansinne som IS blivit.
Frågan är inte huruvida IS måste stoppas, utan vem som ska göra det. Västs historiska skuldandel i de regelbundna politiska haverierna i Mellanöstern är klar, och förväntningarna ligger därför på USA, Storbritannien och Frankrike.
Amerikanerna har redan utdelat ett hundratal luftangrepp mot IS ställningar och David Cameron har låtit förstå att Storbritannien åter kan ansluta sig till en anti-IS–koalition. Françoise Hollande har föreslagit ett bredare internationellt krismöte, men samtidigt uteslutit samarbete med Assad mot IS.
Luftangrepp är inte nog, men att sätta in marktrupper är politiskt svårt för Obama. Ett förslag är att beväpna kurdiska militanta i området. Men vem kommer de vapnen att vändas mot i framtiden?