Presidenten i österled
Sauli Niinistös möte med presidenterna Putin och Porosjenko är ett steg i rätt riktning. För att lösa konflikten krävs kontakt och kommunikation.
Här hemma har Sauli Niinistös resa till Sotji och sedan Kiev och samtalen med kollegerna Vladimir Putin och Petro Porosjenko av förståeliga skäl fått mycket uppmärksamhet. Utanför Finland har uppmärksamheten varit mer blygsam, förutom i Estland där Niinistös initiativ har fått kritik. Men den mediala uppmärksamheten är naturligtvis en bisak, i själva verket kan alltför mycket uppmärksamhet vara till skada.
Å andra sidan har vi fått väldigt sparsamt med information om vad som egentligen har sagts under samtalet med Putin respektive Porosjenko. Också det är förståeligt men gör det svårt att bedöma mötenas betydelse. Klart är i alla fall att samtalen varit rätt grundliga och rakt på sak, och att de har handlat om Ukraina, även om den information som Kreml kommit ut med har vinklats på ett annat sätt.
När president Niinistö hade återvänt hem i lördags konstaterade han att diskussionerna visade hur viktigt det är att mötas och diskutera ansikte mot ansikte. Då kommer man mycket längre än då samtalen förs per telefon. Just här finns den springande punkten. Krisen i Ukraina kan inte lösas utan förhandlingar och för att sådana ska kunna föras på hög nivå krävs ett förberedande arbete. Niinistös resa är en del av det arbetet.
Det möte som hölls i Berlin på söndag mellan utrikesministrarna från Ukraina, Ryssland, Tyskland och Frankrike är ett annat led i försöken att bädda för förhandlingar som förhoppningsvis kan leda till att vapenleveranserna från Ryssland till Ukraina upphör och att vapenvila kan utlysas. Utrikesministermötet verkar inte ha kommit särskilt långt men å andra sidan var det redan ett framsteg att det över huvud taget hölls. Återigen är det viktigt att diskussioner förs och att parterna möts. Annars kan konflikten inte lösas.
President Sauli Niinistö var noggrann med att både före och efter sin resa till Sotji och Kiev understryka att han inte är ute efter att framstå som en fredsmäklare eller att skapa sig en position som en sådan. Det kan man förstå mot bakgrunden av att det är viktigt att inte skapa alltför höga och överspända förväntningar på vad en enda resa och två samtal kan resultera i. Men Niinistö sade också efter resan att han har blivit ombedd att även i fortsättningen hålla kontakt med parterna.
Om Finland och vår president kan bidra till att våldshandlingarna upphör är det helt klart att vi ska göra det. Det ligger i allas intresse – inte minst ukrainarnas men också Finlands, EU:s och Rysslands. I det avseendet behöver presidenten inte vara blygsam och tona ned sin egen roll. Niinistö har helt rätt i att den största risken är att konflikten och krigshandlingarna fortsätter och i värsta fall eskalerar.