Gamla skiljelinjer funkar inte
Det är knackigt för SDP – det har sommaren opinionsmätningar vittnat om. Likaså dalar Sannfinländarnas väljarstöd. De övriga tycks klara sig, inte minst Samlingspartiet som i Helsingin Sanomats senaste opinionsmätning, utförd av TNS gallup, verkar befästa sin ställning som största parti.
Frågan som ställdes var vilket parti den svarande skulle rösta på om valet var i dag. Men för många partier är det i praktiken, på valdagen, avgörande om folk faktiskt också röstar. Samlingspartiet drar nytta av ett lågt engagemang och fler soffliggare.
I den mån väljare återvänt från Sannfinländarna till andra partier är det främst till Centern. Den rörelse av väljare som SDP hoppades locka tillbaka från det sannfinländska lägret verkar ha uteblivit.
Det är lockande att göra snabba tolkningar av hur de nya ordförandena, Antti Rinne (SDP) och Alexander Stubb (Saml) klarat sig på basen av väljarstödet. Men de tolkningarna är bara skrap på ytan. Ingen tweet eller Duudson-stunt har bidragit till det faktum att partiernas gamla skiljelinjer läckt redan länge, och läckan går åt ett håll just nu. Skiljelinjer som föråldrats är till exempel den mellan löntagare och företagare, mellan offentlig och privat serviceproduktion, och mellan sysselsättningspolitikens betoningar. SDP:s centrala välfärdsbudskap har varit lätt att adoptera för andra partier, men SDP har inte lyckats ta någon större symbolisk mark i gengäld. Löntagare kan tänka sig att rösta på Samlingspartiet, men röstar fattiga småföretagare på SDP?