Lägre murar, djupa rädslor, höga ideal
Nya frihandelsavtalet TTIP sänker murarna för europeisk export till USA, men kritiker räds för vad allt som kan löpa över muren från andra sidan.
Förhandlingarna om frihandelsavtalet TTIP mellan EU och USA inleddes i juni 2013 och har hittills omfattat sex förhandlingsrundor, den senaste i Bryssel 14–18 juli.
EU:s huvudförhandlare Ignacio Bercero betonade efteråt hur man "entydigt och starkt" förbundit sig att på inget sätt kompromissa i frågor om miljöskydd, hälsa, säkerhet och rättigheter för medborgare och konsumenter. Över 350 representanter för tredje sektorn, fackförbund och konsumentskydds- och medborgarorganisationer hördes under förhandlingarna.
Orsaken till Berceros explicita bona fide-försäkran var kritiken och misstron mot syftet med TTIP-avtalet, som visserligen följt förhandlingarna sedan starten, men som blossade upp på bred front i maj. I Bryssel arresterades 240 anti-TTIP-demonstranter den 15 maj. En vecka senare hölls motsvarande marsch i Helsingfors där cirka 1 200 personer deltog.
Frihandelsavtalet TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) är vad amerikanerna skulle kalla a big deal. Avtalet, som man hoppas få i kraft innan Barack Obamas presidentperiod löper ut 2016, kommer att beröra hälften av den globala bruttonationalprodukten eller en tredjedel av den totala världshandeln.
Idealismen bakom avtalet är att överta varandras respektive best practice – om något fungerar bättre i USA ska EU implementera deras modell, och vice versa.
Det är mycket som står på spel, eftersom de regleringar som formuleras i TTIP kan förväntas bli världsstandard, och därigenom påverka inte bara amerikanska och europeiska medborgare och företag, utan så gott som hela världens befolkning och handel.
Kritiken som riktats mot TTIP-avtalet är en fortsättning på motståndet mot multilaterala investeringsavtalet MAI i slutet av 1990-talet, och aktivismen mot världshandelsorganisationen WTO som rasade för tio år sedan. Den återkommande kritiken är att förhandlingarna förs i hemlighet, på kapitalets villkor och med dolda syften att rasera hinder för storföretagens rovdrift på bekostnad av medborgarrätt, socialskydd och miljöansvar.
Bland de rädslor som TTIP-kritiker hyser finns att striktare upphovsrättslagar skulle störa tillverkningen av billigare, generiska mediciner, att självbestämmande vid offentlig upphandling kringskärs och att Investor State Dispute Settlement-lagar skulle ge inflyttade företag möjlighet att dra sin värdstat inför rätta när den lokala lagstiftningen försvårar företagsverksamheten – farhågan är att multinationella jättar ska använda ISDS för att på juridisk väg kullkasta arbets-, social- och miljöskyddslagar.
I maj restes också anklagelser om odemokratiskt förfarande då MEP Satu Hassi (Gröna) påpekade att parlamentets medlemmar inte har tillgång till TTIP-dokument, vilket "storföretagens 600 lobbyister" fått. Samtidigt krävde femtio finländska akademiker i ett öppet brev att hela TTIP-förhandlingsmandatet som EU-kommissionen erhållit ett år tidigare, borde omförhandlas.
På Utrikesministeriet, som företräder Finland i förhandlingarna, anser man att en omförhandling av mandatet är orealistiskt. Vid UM verkar också i övrigt råda en för Finland i EU-sammanhang typisk, naiv och enögt positiv bild av skeendena. Här vidkänns man inga hotbilder, och samtliga farhågor viftas bort. Den officiella ambitionen, att TTIP ska förbättra enskilda konsumenters rätt och skydd samt undanröja exporthinder för främst små- och mellanstora företag, ifrågasätts ingenstans.
Enligt UM har transparensen i förhandlingarna också varit bättre än tidigare i EU-sammanhang, och Hassis påstående att avtalsdokument som undanhållits parlamentets ledamöter getts till lobbyister bedöms av UM som osannolikt.
Det är naturligt att bägge sidor i debatten spetsar till farhågor respektive fördelar. En viss sekretess är nödvändig medan förhandlingar pågår, men mörkande får inte vara normen. Kommissionen verkar aktivt behöva påminnas om medborgarnas rätt till insyn.
Under hösten är förhandlingsrundorna 7–8 redan inprickade. Viktigare än att hinna lända Obama TTIP-fjädern i hatten vore nu att övertygande lyckas visa medborgare i EU och USA om att avtalets höga ideal verkligen uppfylls.