Kasparov mot Putin i Tromsø
I bakgrunden till måndagens presidentval i internationella schackförbundet Fide figurerar såväl kalla krigets historia som aktuell världspolitik.
Schack har alltid varit en reflektion av krig och konflikt. Redan de första spelpjäserna från 500-talets Indien representerade de dåtida militärernas divisioner – infanteri, kavalleri, elefanteri och krigsvagnar – medan sena 1900-talets generation associerar schack med kalla kriget, och särskilt den legendariska matchen mellan USA:s Bobby Fischer och Sovjetunionens Boris Spassky i Reykjavik 1972.
När internationella schackförbundet Fide på måndag väljer ordförande för nästa fyraårsperiod står mycket mer än titeln som president på spel. Det osar av världspolitisk dust i miniatyr då utmanaren Garri Kasparov försöker matta "Fidekungen" Kirsan Iljumzhinov som lett förbundet sedan 1995.
Garri Kasparov, född 1963 i Baku, sovjetiska Azerbadjan, blev den yngsta världsmästaren i schack 1985 vid en ålder av 22 år, och är fortfarande av många bedömare ansedd som den starkaste spelaren genom tiderna, med en karriärpik på otroliga 2851 i schackvärldens standardiserade Elo-rating.
Kasparov vann redan på 1980-talet sympatier i väst, där han fick symbolisera den progressiva och liberala sovjetfalangen mot värsta rivalen Anatolij Karpov, Kremls favorit. "Kasparov–Karpov" blev ett stående begrepp genom att de möttes osannolika fyra år i rad i finalerna 1984–87. Karpov lyckades aldrig slå Kasparov, och man kan i deras dueller se undergången av det gamla sovjetsamhälle som Karpov representerade förebådas.
Sovjetunionen upplöstes 1991 och Kasparov tilldelades Keeper of the Flame-utmärkelsen av tankesmedjan Center For Security Policy som en symbol för sitt "arbete för amerikanska värderingar".
Två år senare bröt världsmästaren med Fide och grundade ett eget schackförbund. "Ett av mitt livs största misstag", sade Kasparov i efterhand, då intresset för presidentskapet i Fide vaknat.
På den politiska fronten har Kasparov under 2000-talet gjort sig känd som ljudlig och orädd kritiker av Rysslands president Vladimir Putin. Under sin kampanj i presidentvalet 2008 fick Kasparov känna av vad det innebär att utmana makten – han misshandlades, arresterades och fängslades, smutskastades, hotades och förhördes av säkerhetstjänsten FSB.
Kasparovs personliga kamp mot "fascismen som kommit till Ryssland" har trots allt fortsatt, bland annat i egenskap av ordförande för människorättsorganisationen Human Rights Foundation.
Och det är inte bara kärleken till schack som gör Fide-ordförandeskapet lockande. Schack har fortfarande hög status i Ryssland och valet på måndag är en ypperlig chans att näpsa Putin genom att avsätta hans vän och kollega Ilyumzhinov.
Kirsan Iljumzhinov, född 1962 i sovjetiska Kalmuckien, är en fascinerande doldis. Efter Sovjetunionens sammanbrott satt Iljumzhinov som president för den ryska delrepubliken fram till 2010, vilket varit omöjligt utan Kremls stöd.
Omedelbart vid tillträdet samlade Iljumzhinov makten i egna händer, och har sedan dess betraktat sig som en upplyst despot. Iljumzhinov talar öppet om "ekonomisk diktatur" och gick till val 2002 med den kontroversiella sloganen "en förmögen president är ett skydd mot korruption". Iljumzhinov har av kritiker anklagats för delaktighet i mord på oppositionella, men njuter samtidigt av Dalai Llamas vänskap efter att ha grundat tiotals kyrkor för olika trosriktningar i landet. Kalmuckien är också det enda landet i världen där schack är obligatoriskt i skolorna.
När Kasparov och Ilyumzhinov på måndag går till val sker det under pågående shackolympiad i Tromsø. Men kampen står, liksom i Fischer–Spassky 1972 i Reykjavik, egentligen mellan väst och öst.
Kasparov har satsat stort med bland annat reklamskyltar på busskurar i Norge. Landet är schacktokigt sedan Magnus Carlsen knep världsmästarskapet i november i fjol, och det unga geniet har offentligt stött sin ex-tränare Kasparov.
I senaste val, då Anatolij Karpov utmanade Iljumzhinov, talades det redan högt om valfusk och utpressning av elektorerna, och frågan är om Putins inflytande kommer att spela in även denna gång till vännens favör.
En sak torde i alla fall vara klar – skulle valet avgöras över ett parti schack vore utgången redan avgjord.