Ravin mellan ord och handling
Varken EU eller Finland lever som man lär. Jämställdhetsstrategin blir närmast parodisk när man synar namnen för den nya kommissionen.
"Jämställdhet är en av gemenskapsrättens grundläggande principer. EU:s målsättningar på det här området syftar till att garantera lika möjligheter och likabehandling för kvinnor och män samt att bekämpa alla former av könsdiskriminering. EU har en tvådelad strategi: dels vidtar man specifika åtgärder, dels försöker man integrera jämställdhetsperspektivet inom alla politikområden."
Ett område där betoningen ligger på ordet försöker är medlemsländernas nominering av kandidater till den nya EU-kommissionen. Försöken är klena. Orden i EU:s jämställdhetsstrategi befinner sig ljusår från handling när endast tre av 28 länder hittills har nominerat en kvinna för kommissionen.
Sverige, Italien och Tjeckien har ställt upp kvinnor, eventuellt kommer också Danmark och Bulgarien att göra det. Men annars är det idel slipsar på kandidatlistorna. Kommissionens nye ordförande Jean-Claude Juncker har tagit till det grova artilleriet för att övertala länderna att byta kandidater.
Juncker lockar bland annat med tyngre poster för de länder som enas kring kvinnliga kandidater. Han har satt som minimimål att minst nio av de 28 nya kommissionärerna ska vara kvinnor.
Hur vill européerna ha det då? Efter vårens EU-val är cirka 37 procent av de nya parlamentarikerna kvinnor. Det är en ökning med ungefär två procentenheter i jämförelse med valet 2009. De regionala skillnaderna i könsfördelningen är däremot stora. Den högsta andelen kvinnliga ledamöter kommer från Malta, där två av tre är kvinnor. Den lägsta andelen kommer från Litauen, som representeras av endast 9 procent kvinnor.
Om man rent matematiskt omvandlar det demokratiska resultatet i parlamentsvalet till en teoretisk könsfördelning borde åtminstone 10-11 vara kvinnor i den nya kommissionen.
Med samma logik borde Finland ha nominerat en kvinna. Av de tretton invalda ledamöterna är sju kvinnor. De finländska kvinnorna var för övrigt också i majoritet i det gamla parlamentet där cirka 62 procent av de finländska ledamöterna var kvinnor. Men hittills har Finland endast nominerat män.
Inte enbart matematiken och den ensidiga räckan av män motiverar en kvinnlig finländsk kandidat. Ett av Finlands prioriterade områden i internationella sammanhang är jämställdhet. I Finlands FN-strategi från i fjol betonas uttryckligen rollen att driva en stärkt politisk delaktighet för kvinnor.
Visst har Finland många goda exempel att visa upp, men så länge de verkliga politiska toppjobben i Europa ständigt går till män blir det i förlängningen problem med trovärdigheten.
Speciellt när det finns behövlig kompetens bland bägge könen.