Jokerit behöver eldupphör
Mörka moln tornar upp sig över Hartwallarenan. Det ryska ishockeyäventyret hotas av Ukrainakrisen, sanktionerna och konkursfärdiga klubbar.
En av de finländare som allra mest innerligt hoppas på en snar lösning på Ukrainakrisen är Harry Harkimo. Ishockeyklubben Jokerits ägare spelade högt i fjol när han valde att flytta sitt lag till den rubelstinna men labila ryska ligan KHL. Krisen i Ukraina med påföljande ekonomiska sanktioner från EU och USA har förvandlat äventyret till ett verkligt högriskprojekt.
Jokerits kalkyler bygger på att lagets sponsorer hittar en marknad i Ryssland och på att publiken strömmar till matcherna. Budgetens båda ben känns nu svajiga.
Även om de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland inte syns direkt i Jokerits kassa, så kommer de att märkas indirekt. Laget har lockat sina samarbetspartner med en lukrativ synlighet på en växande marknad och med att Jokerit kommer att fungera som en generell befrämjare av handeln mellan Finland och Ryssland.
KHL är en liga där den ryska såväl ekonomiska som politiska eliten flockas. Tanken är att ett sponsoravtal med Jokerit ska öppna dörrarna till de här inflytelserika personerna och ge en fördel när nya exportkontrakt skrivs. De nya ekonomiska sanktionerna från EU gör att den här moroten inte känns lika saftig längre.
Saken underlättas inte heller av att Jokerits närmaste kontakter med eliten finns på sanktionslistorna. De finsk-ryska affärsmännen Gennadij Timtjenko och bröderna Arkadij och Boris Rotenberg köpte Hartwallarenan i fjol och är också storägare i Jokerit. Den här stormrika trion sitter i maktens centrum, men på grund av svartlistningen är en investering via dem inte lika attraktiv.
Jokerits budget för den kommande säsongen i KHL är drygt 20 miljoner euro. Det betyder att laget satsar mer än två gånger så mycket som under den senaste säsongen i den inhemska ligan. Förutom sponsoravtalen är det främst publikintäkterna från hemmamatcherna som ska rädda budgeten.
Klubben har en målsättning på 11 000 betalande åskådare per match. Siffran är minst sagt optimistisk med tanke på att snittet förra säsongen låg på cirka 9 000.
Den överoptimistiska bedömningen utgår från att den finska ishockeypubliken också vill se storstjärnorna från de andra klubbarna. Säkert kommer nyhetens behag att locka folk till de första matcherna, men sannolikt inte i längden. Speciellt inte efter att de mest lyskraftiga finländska stjärnorna i KHL: Jori Lehterä, Petri Kontiola och Leo Komarov valde att flytta till den nordamerikanska ligan NHL inför den här säsongen.
Med tanke på den svaga ryska rubeln är knappast heller en invasion av ryska ishockeyturister att vänta i Helsingfors.
Hela finansieringen av KHL är skör. Klubbarna lever på pengar av enskilda storföretag, stormrika privatpersoner och offentlig finansiering från de olika regionalförvaltningarna. Den skeva grunden gav vika för två storklubbar inför den här säsongen.
Fjolårsfinalisten Lev från Prag och anrika Spartak från Moskva kastade in handduken redan före första nedsläpp och sannolikt får de snart sällskap av andra konkursfärdiga föreningar. En försiktig bedömning är att minst 7–8 av ligans 28 klubbar har akuta ekonomiska problem.
Också här spökar Ukrainakrisen. Väntat var att den östukrainska storklubben Donbass från Donetsk drog sig ur serien, men på sikt hotar krisen och sanktionerna betydligt fler föreningar.
Om sanktionerna biter på den ryska ekonomin drabbar den flera aktörer som nu satsar sina överloppsslantar på ishockeyn. Stödet till den lokala ishockeyföreningen väger lätt om den verkliga snålblåsten drar in.
Det är inte enbart Harkimo som nu håller andan. Jokerits första säsong i KHL fungerar som ett skyltfönster för ligans ambitioner att expandera västerut.
KHL vill på sikt bli ett verkligt alternativ till NHL och för att lyckas i den strävan behöver ligan trovärdiga föreningar från bland annat Sverige, Tyskland och Schweiz. Om Jokerit kör på grund kommer knappast de åtråvärda västeuropeiska klubbarna att i första taget lämna sina egna nationella ligor.
Harkimo har ridit ut många stormar tidigare men frågan är om någon varit lika svår som den här.