Den som inte mjölkkriget tål ...
Bakom mjölkkartongerna i butiken har bubblat en strid som varken konsumenter eller mjölkproducenter är skyldiga till. Valio får svårt att vinna.
Det stormar inom Valio efter marknadsdomstolens beslut att ålägga företaget en påföljdsavgift på 70 miljoner. Marknadsdomstolen anser liksom Konkurrensverket att Valio missbrukat sin ledande marknadsställning då Valios grossistpris på mjölk underskridit kostnaderna.
Historien är minst sagt färggrann. Enligt Valio var man tvungen att reagera på konkurrenten Arla, som enligt Valios utsago hotat med att "dränka Finland i svensk mjölk". Dokument inom Valios ledning, som blivit bevismaterial, tyder enligt domstolen ändå på att Valio avsiktligt ville preja "svenskarna" från marknaden, och att man planenligt tänkt ge grossistrabatter under en viss period.
Under veckan meddelade Valios vd Pekka Laaksonen att han går i pension i höst, vid 58 års ålder. Enligt Laaksonen var Marknadsdomstolens utslag en orsak.
Reaktionerna har inte varit nådiga. Representanter för både löntagarfacket och näringslivet, som familjeföretagarnas Matti Vanhanen, anser att hans beslut minskar trovärdigheten i den pågående diskussionen om pensionsreformen. Löntagarna förväntas jobba längre, men en trött direktör kastar in handduken. Resten av Valio, inklusive mjölkproducenterna som inte är skyldiga till härvan, får nu kämpa med konsekvenserna, även om vd:ns avgång tycks ha lugnat kritiken.
Valio tar processen vidare till HFD, och det är inte uteslutet att den fortsätter på EU-nivå.
Valios förvaltningsråd anser att man inte fått förståelse för att bolagsstrukturen visserligen är ett aktiebolag, men ägs av producentandelslag. Valio har argumenterat att producentpriset inte enbart är en rörlig kostnad mellan en köpare och en säljare, utan också en utdelning till ägarna inom kooperativet, och att Konkurrensverket därför betraktat prissättningen fel. Det har rentav väckt en rädsla för att producentandelslag inte kan fungera som de gör efter beslutet.
Men Valio får det inte lätt: Företagsledningens avsikt att mota konkurrenten har varit oförsiktig. Dessutom snurrar liknande producentandelslag också hos mejerikonkurrenterna. Det kan inte heller vara så att vissa företagsformer aldrig skulle kunna prickas för underprissättning. Men för framtiden måste det förstås vara fullständigt klart vad man kan och inte kan göra – och hur. Risken för dumpning av överskott från andra länder är också en separat problematik.
För konsumenterna är det i längden inte bra med brist på konkurrens.
Viljan att värna om inhemska företag eller arbetstillfällen är något konsumenterna får uttrycka då de väljer produkter på butikshyllan, men konkurrensmyndigheterna har inte möjlighet att utgå från det. Det skyddar också finländska exportföretag på andra marknader.