Haglund missnöjd och ensam
SFP:s ordförande Carl Haglund är mycket missnöjd med den utformning vårdreformen har fått. Han är både sent och tidigt ute.
Carl Haglund vädrar sitt missnöje med vårdreformen i en intervju i Kauppalehti och det är ord och inga visor han kommer med. Haglund anser att reformen är en besvikelse och ett stort misslyckande. Enligt Kauppalehti säger Haglund att vårdreformen inte alls blev det som regeringspartierna hade kommit överens om. Han anklagar Samlingspartiet och SDP för svek och för att de lät Centern diktera.
Haglund tar till ett sådant artilleri som vi sällan hör från ett regeringsparti, särskilt inte från SFP. Partiet brukar vara rätt hovsamt, medvetet om att SFP är litet och har sin plats i regeringen att värna om. Som känt har SFP fått en hel del kritik för den här pragmatiska och lätt duckande hållningen.
Haglunds kritik kommer två veckor efter partiernas överenskommelse. Det är sent. Hans riksdagsgrupp har godkänt modellen. Många frågor är visserligen ännu öppna och arbetet med finansieringsmodellen pågår i en skild arbetsgrupp. Men utspelet och dess hårdhet förundrar, också de övriga regeringspartierna.
Det är både möjligt och troligt att tidpunkten och forumet för Haglunds kritik är välvalda. Det råder nyhetstorka i juli och utspel som annars skulle drunkna får större uppmärksamhet. Kauppalehti är en tidning som riktar sig till näringslivet och det sitter sällsynt bra att där kritisera det faktum att det offentliga greppet om vårdproduktionen förblir stadigt.
SFP har hela tiden arbetat för att ansvaret för vården ska finnas i kommunerna. I ett tidigare skede av vårdreformen kämpade SFP hårt för att kommuner med mellan 20 000 och 50 000 invånare skulle behålla rätten att ansvara för vården. Då tänker man framför allt på att det ska finnas möjligheter och intresse att ordna vård också på svenska.
Nu blir det fem stora vårdområden som har makten och ansvaret för vården – men tack vare SFP:s och Ulla-Maj Wideroos insats i den parlamentariska arbetsgruppen – med starka skrivningar som ska skydda patienter med minoritetsspråk.
Den parlamentariska arbetsgruppen jobbade fram vårdreformen efter att alla åtta partiledare i mars hade kommit överens om ramarna. Det räddade reformen. Regeringens modell skulle inte ha godkänts i riksdagen. I slutskedet lär uttryckligen Samlingspartiet ha varit ett slags broms och pendlat mellan att gynna de privata vårdproducenterna och en mjukare linje. Arbetsgruppen kunde presentera ett resultat strax efter midsommar tack vare att den färska statsministern Alexander Stubb uttryckligen krävde det.
SFP har vant sig att gå hand i hand med Samlingspartiet då det gäller marknadsanpassningen och den ekonomiska politiken. Alexander Stubb är en pragmatiker som vill ha resultat. Det kan hända att Carl Haglund känner sig ensam eller att han fyller ett utrymme som finns till höger.